A b s t i n e n s

Game of Thrones!!!!!! Hur kan du göra så här mot mig?! Ah, mitt arma hjärta klarar inte av att bli lekt med. Först förväntan, sen besvikelse, sen exalterad och sen förvirrad och övergiven.

Jag väntade och väntade och väntade på att säsong 2 skulle börja. Det var ett halvår (nästan) utan drakar, överdrivet mycket sex på film, håriga män, magi, blod, politiska intriger, knepiga relationer, incest och action och när 1:a april kom var jag over the top of excitement.

Dock blev jag på en gång stressad och irriterad. Så många olika berättelser, så mycket folk, orkade jag bry mig om alla, vem hejade jag på nu, varför hade de där ihop det och när började de där hänga och vara kompisar? Jag var tvungen att ta en paus.

Månaderna gick men nu i början av juli kände jag att jag var redo. Jag har således mölat mig igenom resterande nio avsnitt på en vecka och vilken resa! Haha! Underbart underhållande, jag var inte besviken. Men när sista avsnittet skulle tittas på kände jag en oro i kroppen. Hur skulle de få det här att gå ihop, skulle det bli en cliffhanger utan dess like, skulle jag känna mig tillfredsställd? NEJ. Jag har gråtit och bitit på naglar och svurit och KÄNT med nästan alla och är nog en troget fan till hela spektaklet. Och så slutar det så otroligt öppet! SÅ OTROLIGT MYCKET KVAR INNAN UPPLÖSNING. Jag klarar inte detta. Vad tusan? Jag trodde serien skulle försöka att inte gå i fantasyfällan där en historia har en tendens att kräva minst 10 böcker innan slutet. Men nu fruktar jag att jag kommer att behöva vänta på säsong 3 och sen 4, 5 och till evigheternas evighet. Jag vill ju bara att veta hur det ska gå. Jag har redan börjat längta till nästa säsong. Jag vill inte läsa böckerna, jag vill bara titta.

Åh, varför, varför, varför? Jag vill att drakarna ska vara stora nu!!!

Hej då från kvinnan som är bitter men ändå full av kärlek till denna förbannade serie.