Idag bjuder vi på en liten julklapp så här några dagar innan jul: GÄSTBLOGG från President Tyskland. Vår käre vän kommer i en följetong om x antal avsnitt proklamera sitt passionerade gillande av Tyskland. Vi hoppas ni kommer att dela hans entusiasm när resan är slut. Håll till godo!
President Tyskland:
För lite drygt 25 år sedan föddes jag. För lite drygt 25 år sedan förälskade jag mig i Tyskland. Man skulle kunna säga att det var som att jag föddes i fel land, men med en stark, halvt oförklarlig, koppling till Tyskland och det tyska.
Det yttrade sig först i sportsammanhang, där ju nationalism och nationell identifikation är väldigt viktiga, exempelvis är ett av mina starkaste minnen ifrån min tidiga barndom är ilskan och känslan av vanmakt som drabbar mig när Tyskland förlorar EM-finalen 92. Vidare hade jag som många andra barn en fantasivärld, ett låtsasland där allting kund vara precis så där perfekt som verkligheten inte var. Mitt låtsasland hette Mitt Tyskland.
Hur har då detta sedan följt mig genom livet, har det fortsatt att prägla mig genom åren, eller var detta blott ett barnsligt infall som gick över med åren och idag har spelat ut sin roll? Absolut inte, tvärtom skulle man kunna argumentera för att min kärlek till det tyska spelar ännu större roll idag än någonsin tidigare, eftersom jag i höstas bestämde mig för att ta nästa logiska steg i min germanofila utveckling och helt sonika flytta hit. Hit som i Tyskland. Det är nämligen i Berlin som de här raderna författas och det är utifrån det perspektivet som jag nu tänkte komma till själva kärnan i den här inläggsserien, jag tänkte nämligen att jag, i sann folkfostrande anda, skulle ta och förklara för alla er eventuella läsare varför ni också borde älska Tyskland och det tyska. Jag presenterar det i några korta, eller egentligen ganska långa, punkter. I första inlägget tänkte jag ta upp det vi skulle kunna kalla:
Det intellektuella Tyskland/den tyska intellektuella historien
Litteraturen
Med tanke på hur mycket det skrivits om böcker på bloggen på sistone börjar jag i denna punkten, och jag tänkte redan här klargöra att min definition av tysk litteratur helt enkelt är att den är skriven på tyska. Blir så himla snårigt annars.
Den tyska litteraturhistorien innehåller nästan skrämmande många klassiker och omistliga namn i världslitteraturen, från de tidiga mästarna Goethe och Schiller, fram till mer sentida diton som Günther Grass, Hertha Müller eller Thomas Bernhard.
Men framförallt rymmer den också min favoritförfattare alla kategorier, mannen som kan få världsalltet att kännas trångt och klaustrofobiskt, som kan göra mig fysiskt illamående med en korthuggen miljöbeskrivning. Mannen som får det storslaget vackra Prag att kännas som en fängelsecell, nämligen Franz Kafka.
Alla som till äventyrs inte läst honom ännu kan känna förtröstan över att det inte behöver ta lång tid, hans noveller är briljanta och snabblästa, I straffkolonin är en lysande början där man får en känsla för hans tematik och prosa och fungerar som ett avstamp för att sedan bekanta sig med både fler av hans noveller och hans romaner. Den har också en förmåga att få en att tro att man skulle kunna skriva lika bra själv. Tills man försöker.
Nu ska jag inte bli för långrandig enbart om Kafka, det finns ju mängder med andra namn i denna litterära fauna, som alla är intressanta. Samhällskritiska författare som Biermann, Tucholsky eller Brecht. Mästare i det längre formatet som Mann, eller filosofiskt intressanta som Hesse. Efterkrigstidsskildrare som Böll, migrantförfattare som Kaminer och Özdoğan, listan växer sig fort lång. Och då är vi än så länge bara inne på skönlitterärt, det är dags att ta upp nästa kategori
Filosofin
Det går inte att prata om filosofi eller idéhistoria utan att prata Tyskland, tillsammans med Frankrike har man gjort det absolut största avtrycket i den moderna filosofin. Efter att i sitt tänkande ha varit låsta i olika former av religiösa bojor under medeltiden börjar de tyska filosoferna från Kant och framåt spela en allt större roll i den filosofiska historien. Huruvida Hegel sen bygger vidare på, eller bryter helt med, det Kant skapat är förvisso omtvistat, men att Hegel själv får väldigt stort inflytande är oomtvistat. Med sina idéer om dialektik och inkorporerandet av den fria viljan i sitt filosofiska system blev han mycket inflytelserik under hela 1800-talet, bland annat en inte helt okänd tysk vid namn Karl Marx hittade där en hel del inspiration. Detta 1800-tal är för övrigt så fullproppat av tyska filosofer att jag inte kan ta upp alla, men kan väl nämna namn som Schopenhauer, Feuerbach och Nietzsche.
Därefter kommer en period som självklart är svårhanterad för tyskarna upp till denna dag, även ovan nämnda Heidegger är ju svårt anstruken av sitt agerande under nazi-åren, men den tyska filosfin fortsätter utvecklas med Frankfurt-skolan och namn som Adorno och Habermas intar snart framträdande roller. För att fortsätta med namedroppingen som jag inledde här ovan så kan jag också passa på att nämna Jaspers, Arendt och Horkheimer, men vill ni läsa mer om dem får ni googla.
Se där! Det blev en väldigt snabb genomgång av det intellektuella tyska arvet, även om jag kände mig nödgad att skala bort de naturvetenskapliga tyskarna, hade helt enkelt aldrig blivit färdig med inlägget om det jag hade tagit med dem. Dock ska jag väl snabbt nämna att vi, till exempel, har tyskar att tacka för att vi idag kan föda vår befolkning (konstgödsel) och lindra huvudvärk (acetylsalicylsyra). Även småsaker som relativitetsteori, kvantfysik och stora delar av den moderna kemin har tyska upphovsmän. Så jag kan inte annat än instämma i tyskarnas egen slogan:
Deutschland ist das Land der Ideen (Tyskland är idéernas land).
Hoppas gästbloggen var uppskattad, för det lär komma mer, nästa gång blir temat Tysk fotboll.
BIs dann!
Kristian aka President Tyskland
