Idolen

Jag kastades tilbaka i tiden. Min bror påminde mig uppfodrande om att Ed Harcourt hade släppt ett nytt album och "varför hade jag inte lyssnat än?!"
Jag har så sakteliga börjat genomlyssningen men måste erkänna att det inte är samma anstormning som jag upplevde första gången jag hörde honom.

Då var det något helt nytt för mig. Jag föll handlöst för musiken! Jag föll antagligen handlöst för mannen bakom den också, men att erkänna något sådant för någon annan eller ens för mig själv, stod givetvis under min värdighet. Denna ansträngda idolkärlek erkändes nog inte förrän jag blivit lite äldre, när jag hade kommit tillrätta med min roll som hopplös romantiker och obotlig skäggälskare.

Skivan hette "Here be monsters" och jag lyssnade om och om igen. Den blev en del av min identitet, jag ansåg mig äga innebörden av orden han sjöng. Det var min första riktiga idol och den första musik som jag ansåg mig ha funnit på egen hand.

Den fåniga förälskelsen har svalnat något, även om ytan fortfarande lockar mig. Jag har tappat bort musiken på vägen. Kanske för att jag har varit lat och upptagen av annat eller för att jag inte faller lika hårt längre. Kanske har vi vuxit ifrån varandra, jag och Ed. Men jag har fortfarande kvar bilderna på honom som förut hängde på väggen.                                                           

                                
                                                                  Here be monsters

AAAAAHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!

N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J N E J


Aj mitt hjärta:   "Otrohetskontroll" inte våldtäkt


Aj min kropp.



(Detta borde ju följas av någon form av kommentar. Jag orkar inte bara.)

They are the last

Den här filmen har jag inte hittat själv. En vän tipsade om den.

Jag har varit där. Lite som världens ände. Lite som var som helst. Fyren är väldigt vacker.



They are the last

Wabi-sabi

Jag ska snart flytta och på grund av det så har jag tänk extra mycket på inredning den senaste tiden. En flytt är ju alltid lite av en nystart. En ny chans att hitta den rätta platsen att ställa alla sina saker på så att ens hem helt plötsligt ser genomtänkt, trevligt, personligt och avslappnat ut.

Känslan i inredningen skall vara att den perfekta  designklassikerhyllan som man hittade på loppis för 5 kronor bara råkade hamna på det ultimata stället på den rätta väggen i ens fräscha men ändå själfyllda lägenhet så man kunde fylla den med en perfekt balans mellan böcker och prydnadsdetaljer. "Äntligen har jag ett ställe att ställa mina 5 designböcker, turkosa tränoshörning och glasvas med en tulpan i, på!". Ni vet den känslan.

För att samla inspiration inför denna pånyttfödelse har jag den senaste månaderna lite då och då köpt på mig en inredningstidning. När jag bläddrat i dessa blanka magasin har jag insett vad de egentligen är. Tidningarna är fyllda av perfekt ljussatta bilder på as-snygga och svindyra saker jag aldrig kommer ha råd med. Objekt som jag åtrår men som jag aldrig kommer ha en chans att få njuta av själv. Jag köper tidningarna för att få fantisera en stund om en ouppnåelig verklighet. En verklighet där mitt hem personifierar den perfekta blandningen av ljust och fräscht, starka färger och pastell som bara finns i sådana här tidningar. Inredningsmagasin, tillika inrednings-bloggar, är porr. Pastellfärgad porr. Denna insikt gav upphov till en ny plansch.

För att bearbeta den deprimerande tanken på att en perfekt inredning inte är en rimlig dröm sökte jag tröst i det japanska världsåskådningen Wabi-sabi. En estetik som bygger på skönhet som är "bristfällig, tillfällig och ofullständig".

"[Wabi-sabi] nurtures all that is authentic by acknowledging three simple realities: nothing lasts, nothing is finished, and nothing is perfect."

"Nothing is perfect." - En tröstande tanke när jag ser mig omkring i min egen, långt ifrån perfekt inredda, lägenhet. Vi tar en plansch på det.

 

Bland glömd bråte

Nämen titta vad som dök upp en fredag i mina hörlurar! To Zion! Med Lauryn Hill. Briljant och bortglömt och en av min högst skattade skivor. Det kanske är så när alla skatter och all skit är nedpackade i en låda i en industripark, att man glömmer bort dem?

Den här skivan bör dock lyssnas på. God mrgon!
The Miseducation of Lauryn Hill

Brandgult orange

Fasen! Jag tog ingen bild. Ni kommer aldrig tro mig. Att den sprakade av färg och var helt mjuk och krämig och förvånade mig med sina nyanser. Ni vet, det är snö ute nu igen och ingen är mer sur än jag. Det enda jag kom på som kunde muntra upp mig var mat som härmar solljus. Jag tänker morot.

MOROT ÄR DEN BÄSTA GRÖNSAKEN!

Det här är inte min idé. Jag snor hej vilt och tar det jag vill ha. Tack internet och alla underbara människor som delar med sig av sina recept. Här är soppan jag lagade. En maträtt som får en att må bra.

Morotssoppa med fett och färg

• morötter, kanske 5 hyfsat normalstora
• slängde även i lite potatisar, 2 stycken, och en palsternacka
• 1 gul lök
• 4 vitlöksklyftor
• chili efter behag
• 4 cm hackad ingefära
• 1 1/2 dl röda linser eller kikärtor funkar också
• buljong
• 1/2 dl jordnötssmör. Eller mandelsmör eller på hasselnötter eller vad ni nu gillar. Om det är saltat så glöm ej detta när ni kryddar soppan
• lime och citron

Hacka lök och vitlök och fräs försiktigt i olja, cirka tio minuter. Under tiden hacka grönsakerna och fräs detta sedan med lökgrejset. Ha sen i hackad chili och ingefära och fräs cirka 1 minut till.
Ha i buljong så det täcker grönsakerna. Koka upp och därefter ha i linserna. Sänk värmen och koka och rör runt och det hela tar väl 20-30 minuter till grönsakerna är genommjuka.
Mixa allt slätt, kan behöva göras i omgångar. Häll tillbaka i grytan men ta någon deciliter och rör ut med jordnötssmöret och häll detta sedan i grytan. Värm snabbt, smaka av med salt och lime- och citronsaft.
Ät med kanske like färsk koriander på toppen. Bli mätt. Och glad.


För övrigt är det här känslan lite allmänt. Kanske inte texten men trycker, rytmen. Mycket att vara förbannad över nu nämligen. Mycket att göra. Gogol Bordello – Think Locally, Fuck Globally