Wabi-sabi

Jag ska snart flytta och på grund av det så har jag tänk extra mycket på inredning den senaste tiden. En flytt är ju alltid lite av en nystart. En ny chans att hitta den rätta platsen att ställa alla sina saker på så att ens hem helt plötsligt ser genomtänkt, trevligt, personligt och avslappnat ut.

Känslan i inredningen skall vara att den perfekta  designklassikerhyllan som man hittade på loppis för 5 kronor bara råkade hamna på det ultimata stället på den rätta väggen i ens fräscha men ändå själfyllda lägenhet så man kunde fylla den med en perfekt balans mellan böcker och prydnadsdetaljer. "Äntligen har jag ett ställe att ställa mina 5 designböcker, turkosa tränoshörning och glasvas med en tulpan i, på!". Ni vet den känslan.

För att samla inspiration inför denna pånyttfödelse har jag den senaste månaderna lite då och då köpt på mig en inredningstidning. När jag bläddrat i dessa blanka magasin har jag insett vad de egentligen är. Tidningarna är fyllda av perfekt ljussatta bilder på as-snygga och svindyra saker jag aldrig kommer ha råd med. Objekt som jag åtrår men som jag aldrig kommer ha en chans att få njuta av själv. Jag köper tidningarna för att få fantisera en stund om en ouppnåelig verklighet. En verklighet där mitt hem personifierar den perfekta blandningen av ljust och fräscht, starka färger och pastell som bara finns i sådana här tidningar. Inredningsmagasin, tillika inrednings-bloggar, är porr. Pastellfärgad porr. Denna insikt gav upphov till en ny plansch.

För att bearbeta den deprimerande tanken på att en perfekt inredning inte är en rimlig dröm sökte jag tröst i det japanska världsåskådningen Wabi-sabi. En estetik som bygger på skönhet som är "bristfällig, tillfällig och ofullständig".

"[Wabi-sabi] nurtures all that is authentic by acknowledging three simple realities: nothing lasts, nothing is finished, and nothing is perfect."

"Nothing is perfect." - En tröstande tanke när jag ser mig omkring i min egen, långt ifrån perfekt inredda, lägenhet. Vi tar en plansch på det.