GAL I GOT DA RIGHT TACTICS 2 TURN U ON

Hej bokbloggen! Här är två grejer jag läst på sista tiden och vad jag tyckte om dem:

Ur Robert Redford-versionen från 70-talet. Daisy super i klädsam strassmössa.

The Great Gatbsy av F. Scott Fitzgerald
En klassiker, speciellt i amurrca där den betraktas som en hörnsten i den inhemska kanonen. Fitzgerald skriver om sin egen tid: den dekadenta "förlorade" generationen som festar bort sina liv i väntan på nästa världskrig. Varje generation vill gärna tro sig vara de mest förtappade storsuparna som världen skådat. Men om Jay Gatsbys flerdagarspartyn på Long Island är något att gå på så känner jag att vi på det nya 10-talet aint got nothing on the jazz age.
Självklart hanldar boken om mer än bara champagnefontäner och flappers som badar i poolen med paljetterna på. Längtan utan att ha något att längta efter, disillusion och den förblindande jakten på Den Amerikanska Drömmen förkroppsligas i en samling tragiska, rika idioter. Språket är gnistrande. Hel klart värd bok. Läs den! Det går ganska fort.

Det är mannen på bilden som har skrivit boken. Jag vet dock inte vad det står, jag hade IG-varning i franska.

Främlingen av Albert Camus
Jag hade gett denna nyöversättning titeln "No1curr". Inte för att ingen bryr sig om boken (alla jag känner älskar den) utan för att det summerar hela handlingen och huvudpersonens inställning till allt. Sin mamma, sin flickvän, sig själv, hela sitt jävla liv. Han verkar ha det ganska gött ändå, han bor i Algeriet, åker och badar hela tiden, går på bio, dricker vin. Men han bara BRYR SIG INTE. Vad för sjuka grejer som än händer så är han helt "... no1curr". Lite aspig, men inte riktigt. OTOROLIGT provocerande i sin likgiltighet. Men! Eftersom den här boken är en typ övning i existensialism och ska utforska det mänskliga och sånt så är det MENINGEN att du ska tycka så, för sedan vänds det på steken och de karaktärer som börjar hetsa om hur likgiltig vår hjälte är blir de störiga. Camus rycker under mattan och bara "ha! vad tycker du egentligen? får man vara såhär bedövad mot allt? finns själen? vem bestämmer vad som är moral? va? VA?"
Bravo, Albert. Men jag skulle kalla detta långnovell och inte roman. Och det är ju inte direkt mysläsning. Men kör för fan, låt din hjärna bli messed with av en klurig fransos.

Jag hade tänkt skriva om en annan bok som är så jävla bra att jag långsam-läst den i typ nio månader för att den inte skulle ta slut, men den förtjänar fan sitt eget inlägg. Dessutom är den OMG inte skönlitterär! STAY TUNED.