"Play something fucking inspiring"

Hälsningar från Högstadiet

Nordhem, 2003. Jacka: JC. T-shirt: Syndikalisterna. Läsk: Fantasy Vattenmelon.

Absolute Summer Svenska Hits 2014

Det är så jävla varmt och fuktigt och underbart att det enda rimliga är att fortsätta låtsas att detta är en fingertoppskänslig musikblogg. Dagens tema: svenska brottarhits från i år! Jag vet inte varför, men jag har blivit BESATT av den här the OC-låten. Vaknade med den på hjärnan i morse och har lyssnat på den på repeat hela dagen. Gick och åt lunch själv vid en dassig husvägg i solen bara för att jag skulle kunna lyssna i fred och blunda och tänka på stilla havet. Den är ju astöntig men det är något med vågskvalpet och släpsången och vibesen...

Cali.... fornia... oh... Here we come... Right back where we started from...

Haters stay pressed

Det är catchy, det är wtf, det är a little something in your cuppa.

I like the way you brush your hair and I like those stylish clothes you wear

Sommartorkan på bloggen är too real. Släck er törst med lite ljud som får en sliten kontorsråtta att känna sig som en ibizadrottning täckt i neon och kokosolja.

Spellista: BLUE RUIN

ANTHEM

The last rancid girl in a rancid world

Nedtyngd av såpass brutala white girl middleclass porblems just nu alltså SKJUT MIG I HUVUDET. Utöver den grunläggande "vad är mitt liv vad håller jag på med hjälp mig hjälp hjälp"-krisen så blev just idag EXTRA pissig på grund av att de (håll i er nu) håller på och pålar upp huset jag bor i så att det inte ska sjunka ner i leran som hela den här staden (this town, this town) vilar på. Okej. De har hållit på ett tag. Men JUST IDAG skulle jag tvätta i tvättstugan. Kommer ner för trappan från gården med två överfulla, blå IKEA-kassar. Smutsigt hår, mjukisbyxor. Ful om du tänker. Redan sur eftersom tvättmedlet visade sig vara så gott som slut när jag skakade de två paketen. Jag kliver ner... och möts av DET VÄRSTA LJUDET NÅGONSIN. Som en skrikande hadeshund, JÄTTE JÄTTE HÖGT. Tinnitushögt. De håller på och jobbar och typ borrar/suger upp skit/nånting EXAKT BREVID tvättstugan. Byggkillarna har hörselskydd. Det har inte jag. Jag kan inte bära två kassar tvätt och hålla för öronen samtidigt utan får stå som ett fult fån och vänta in en paus. Kommer ner tillslut. Någon har nyss satt på en omgång i en av maskinerna trots att min tvättid precis börjat. Jag drar igång de två andra. Hatar livet. Hatar tvätten. Hatar världen. Överväger att slänga resten av smutstvätten. Överväger att tända eld på tvättstugan. Överväger att lösa upp det sista tvättmedlet i en skopa vatten, dricka upp det och hoppas på döden.


Här är jag och en babyflodhäst på Berlins Zoo. Stay in your cage lil buddy. Du vill inte veta vad som väntar utanför.

Då är dagen här som du väntat på du kan plocka av din mask, ta ett andetag denna sista dag, öppna upp Pandoras ask

Jag vet inte om jag är bitter, cynisk, fatalist, foliehatt, nihilist eller bara uttråkad, men jag har liksom börja längta efter undergången. Allt tyder på att vi styrt denna skuta så åt helvete fel att vi redan passerat the point of no return. Det ända värdiga som kvarsår är total apokalyps, alternativ en renande skärseld och pånyttfödelse. Precis som när digerdöden fick Europa att ta klivet ut ur den förra medeltiden och in i renässansen tycks det mig dags för storstädning av planeten. Inget kalas utan kras. Man får ta det onda med det goda.

Alltså, det kommer såklart bli svindeppigt och jävligt äckligt när vi alla dör dränkta i floder av förorenat vatten från de utfiskade haven som bara stiger och stiger, rosslande och feberyra av antibiotikaresistenta bakterier och supervirus. Men det är ju vårt eget fel. Vi har varit så upptagna med att upprätthålla extrema klassamhällen och en global fri kapitalism som inneburit överkonsumtion hos de få och veritabla skitliv hos de många att vi glömt bort att vi är ett naket litet däggdjur som lever på nåder av moder natur och kosmos. Vi uppfann elden, bärväska, grävkäppen, spjutet, hjulet, jordbruket, byråkratin, kriget, ångmaskinen, symaskinen, förbränningsmotorn, dynamiten och atombomben och så trodde vi att vi var odödliga, att vi lagt hela skapelsen vid våra fötter. Och det hade vi kanske, en liten stund. Men i samma sekund kissade vi på den, kallade dens mamma för hora och tände eld på hela skiten. Så nu sitter vi här, i fritt fall, och väntar på att krossas mot marken som rusar mot oss.

Hold on to your butts.

Så glöm inte bort
att ditt liv är kort
och att döden är din vän
är det värt ett garv
är det bara larv
att ni ses nån gång igen

I den mörka natt
hörs ett lyckligt skratt
du kan plocka av din mask
gör så gott du kan
om din dröm försvann
slå igen Pandoras ask

GRATTIS LUPITA NYONG'O

Det var länge sedan jag blev så glad över ett resultat från Oscars-galan. Denna flawless queen IRL askungen förtjänar verkligen alla pris som finns, hennes prestation i 12 years a slave var bland det bästa och jobbigaste jag sett. FOUR FOR YOU LUPITA COCO, YOU GO LUPITA COCO.

... and none for Leonardo DiCaprio, BYEEE!

Remember GIRL POWER

 Ladda ner covern här: https://soundcloud.com/momomoyouth/m-say-youll-be-there

En kommer aldrig igen, så länge en lever, älska något eller någon med samma intensitet, övertygelse och passion som en älskade Spice Girls med 1997-98. Inte ens partners eller avkomma. Detta är första budordet i Carolinas Bibel.

Sweet Swedish Winter

Plötsligt öppnades en gammal bortglömd lucka i min hjärna och ut föll denna fullkomligt klockrena drömlåt som jag inte lyssnat eller tänk på sen Dackefejden. Jag borde uppenbarligen hålla lite bättre ordning i mitt mind palace.

Enjoy.

We'll count the stars up in the sky and surely we'll never die

     (M.I.A.,  http://www.beforethey.com/, FKA Twigs)

To have you on my dreamland
would be like heaven to me

You said I killed you – haunt me then.

Jag älskar halloween. Varsågod en läskig spellista: THE TELLTALE HEART

legit question

Det bästa med att vara arbetslös del 1: DATTASPEL

Söndag gjorde jag mitt sista arbetspass på sommarviket. I går började "ledigheten" aka arbetslösheten, igen. Hello fritid my old friend! Så här fungerar det: I en till två månader kommer det vara SVINGÖTT för mig att gå utan heltidssysselsättning. Jag har sparat pengar så jag klarar mig, sovmorgon varje dag, nyhetens behag etc. Sedan blir det ett ångesthål av fattigdom, leda och överflödighetskänslor. MEN DÄR ÄR JAG INTE ÄN, och alltså kan jag fortfarande passa på att njuta av att ha alla timmar av dagen för mig själv.

Jag började med att unna mig ett spel som det tisslats och taslats om ett tag, och som släpptes i förra veckan. Gone Home heter det och finns att köpa på Steam samt på gonehomegame.com

Jag spelade färdigt det på en eftermiddag – det är ganska kort, typ två till tre timmar. OCH SÅ BRA. Detta är exakt vad jag EGENTLIGEN letar efter när jag letar efter spel, insåg jag. Ett spel för folk som gillar att spela, men som egentligen gillar att läsa böcker mer. Ett spel för oss som tyckte mest om att plocka bär i Age of Empire och spenderar all tid i GTA med att lyssna på radio och göra quirky pytteuppdrag. I Gone Home finns inga vapen, bara story och lagom läskig atmosfär.




Upplägget är enkelt. Du är storasyster Katie som rest runt i Europa ett år, och återvänder hem till Oregon en stormig natt i juni 1995. Under tiden du varit borta har din familj flyttat till en ny adress, ett stort och knarrigt hus du aldrig varit i förut. Varsågod att börja snoka.

Bäst:
1. Flera kvinnliga karaktärer.
2. Allt är lurigt och smart vilket får spelaren att känna sig lurig och smart.
3. THE STORY, MAN. Eller ska jag säga stories.
4. Blandband med riotgrrrlmusik!
5. Inga vapen.

Sämst:
1. Lite kort.
2. Lite dyrt för att vara så kort (122 kr)

Allt som allt bäst på länge och verkligen right up my alley. Men jag vill flagga för att detta inte är för alla, och inte för alla tillfällen. Är du sugen på renodlad skräck eller på att bränna igenom ett spel och bara skjuta på saker ska du verkligen inte spela detta. Man måste spela Gone Home noga om det ska vara värt något, och man måste gilla att läsa och tänka ut saker och ting själv.
FEM BADBOLLAR AV FEM.

that kinda lux just ain't for us, we crave a different kind of buzz

Första gången jag hör den så bara vet jag. Det går aldrig att ta tillbaka och det hela är så klart helt subjektivt. Mina damer och herrar, jag ger er ÅRETS LÅT.

Tidigare års Carolina-certifierade song of the year inkluderar:
We built this city on rock n roll - Jefferson Starship (varje år t.o.m. 2005)
Home - Edward Sharpe and the Magnetic Zeroes (2010)
How I roll - Britney Spears (2011)
Get Free - Major Lazer feat Amber of Dirty Projectors (2012)

hold two fingers up to yesterday

Jag gjorde en ny spellista baserad på en viss känsla. Som det brukar vara alltså. Känslan:

Sedan arrangerade jag listan så att låttitlarna bildade en dikt. Helt normalt. Den blev fantastisk.

desert sky disappearing act

seen it all across the universe

tender little wing hang loose

freedom dedicated to the one I love

one tree hill, nebraska

this must be the place

when I grow up

no man's mama coyote, the king of carrot flowers

walk on by a machine spiritual

frank mills night walk

a comet appears

losing you when you awake the plan

how to disappear completely

into the mystic

Bonus:

A Softer World: 974

The first god is the DJ

En typiskt idiotisk sak som jag tycker är sjukt rolig är när jag själv/folk omkring mig sjunger fel text till låtar. Speciellt om det handar om felhörningar som man är helt bombsäker på och således nynnar fel i ÅRATAL. Sit back, relax och känns dig smart i jämförelse.

1. När jag och Ellinor lärde känna varandra för tio år sedan bondade vi bland annat över att båda i vår respektive bandom trodde att Cat Stevens sjöng "The first God is the DJ", och när vi fick veta att att låten faktiskt heter och går "The first cut is the deepest" kände besvikelse. Inte alls lika profound ju.

2. Min bror Ludde trodde som litet barn att Bob Hund sjöng "Tralala lilla Pontus! Kom hit ska du får en puss!"

3. Det blir ju faktiskt mycket roligare om 90-talsdängan Narcotic med Liquido går "And I called your name... MICHAEL CAINE" istället for "my cocaine".


4.

5. "There's a place where no one know my name. No one knows my name, yomayomayoma-yay". Rumänska är svårt.

6. Michael Jackson. Jag vet inte hur ni känner men jag hör ALDRIG vad han sjunger. Don't stop til you get enough liksom, man hör BARA just titelstrofen, resten får man liksom sjungmumla med. Försök. I dare you. Ännu ett talande exempel:

BONUS:

SWEET SIXTWENTY

IDAG FYLLER DEN HÄR MAGISKA PARTYDROTTNINGEN ÅR! TUSEN GRATTIS BOO <3

Show me show me show me how you do that trick

The one that makes me scream, she said

The one that makes me laugh she said

And threw her arms around my neck

Show me how you do it

and I promise you, I promise you

I'll run away with you