Höstens bokskatt för oss med barnasinnet i behåll

Att läsa böcker måste verkligen inte vara ett tråkigt och tidskrävande extrajobb som man gör för att verka intellektuell inför sina kultursnobbiga bekanta. I can not stress this enough. Det fanns en tid i livet då man öppnade varje ny bok med känsla av lika delar nyfikenhet och lättja. Denna tid kallades MELLANSTADIET. Man var en tillräckligt rutinerad läsare för att plöja kapitelböcker, men ingen jävel hade börjat tvinga på en Utvandrarna än. En välsignad tid helt enkelt.

Allt för många människor verkar tro att detta barndomens paradis går förlorat samma sekund som man faller utanför en viss målgrupp och förväntas välja två av följande läsvanor: förstaklassig finlitteratur eller deckar/chicklit-träsket. DETTA ÄR FEL. Det finns ingen åldersgräns på böcker. När man känner att man inte klarar fler bistra samtidsgenerationsromaner eller rutinmässiga mordgåtor i skärgårdsmiljö så ligger de där och väntar, som en nödutgång från vuxenlivet: UNGDOMSBÖCKERNA.

Hela min identitet som storläsare kom till tack vare Harry Potter-serien. Och på samma sätt som det kändes lite moget och speciellt att läsa Marian Keyes i sjuan, så känns det befriande att få återvända till den sortens magiska världar som en gång väckte läslusten i unga år då och då. Dessutom är det ju helt sinnessjukt att "ungdomsböcker" ses som en separat genre som inte bedöms efter samma kriterier som, öh, "vuxenböcker". De är fortfarande litterära verk skrivna av vuxna människor med konstnärliga och berättartekniska ambitioner. De borde varken förpassas till ful-hyllan på grund av målgruppen, eller hyllas för lättvindigt om de inte förtjänar det.

I vilket fall: var inte rädd för young adult-hyllan. Där må finnas mycket skit, men guldkornen är mer än värda en ärlig chans.

Här är de barn/ungdomsalster som ges ut i höst jag peppar inför:

The Girl Who Fell Beneath Fairyland and Led the Revels There av Catherynne M. Valente. Andra delen i en blivande svit på fem böcker om flickan September som hamnar i Fairyland efter en väldigt frivillig kidnappning. Del ett, The Girl Who Cricumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making, utgår från läsarens föreställningar som sagor men vänder och vrider tills handlingen är fullständigt oförutsägbar men utsökt berättad. Vemodig, bisarr och vacker med tydliga blinkningar till Peter Pan, Trollkarlen från Oz, Alice i Underlandet och Narnia.

The Diviners av Libba Bray. Första delen i ny serie från författaren till A Great and Terrible Beauty-trilogin som JAG ÄLSKAR AAAAGHHHH trots dess brister och under-editade sista del. Då var det sekelskiftet och England som författaren tog sig härliga friheter med, den här gången blir det mord och magi i New York på 1920-talet. Jag är så redo.

The Fire Chronicle av John Stephens. Del två i trilogi. The Emerald Atlas, förra boken, är en veritabel klon av Harry Potter, Narnia, A Wrinkle in Time, A Series of Unfortunate Events, Guldkompassen etc etc etc, och det störde vissa recensenter lite för mycket. Inte mig, jag tyckte det var gött med lite back to basics. Tre föräldralösa syskon har slussats runt på barnhem hela sitt liv och hamnar tillslut i ett mystiskt slott i en by där något lurt är i görningen. När barnen nystar i mysteriet börjar de så sakteliga hitta ledtrådar även till gåtan om vad som hände med deras föräldrar. Bokens stora behållning var den rent delikat sadistiska skurken. Författaren har tidigare skrivit och producerat avsnitt av The O.C., Gossip Girl och Gilmore Girls.

BONUS:

Detta är inte en barn/ungdomsbok. Detta är J. K. Rowlings första bok efter att hon lagt Harry Potter på hyllan. Jag skiter seriöst i vad den handlar om eller att framsidan är tråkig, detta är fan en världshändelse.