Jag kan inte låta bli att göra en ytterst liten kommentar kring de senaste veckornas skriverier om Västlänk och vägbygge och tåg och cyklar och annat tjafs, som har florerat i vår stads lokalblaska. Jag tycker mig se typexempel på den mänskliga naturens ovilja till förändring och rädsla för inskränkt frihet vart jag än vänder mig. Eller åtminstone när jag läser dagstidningen. Folk är så upprörda så det står spön i backen.
Som den skolade statsvetare jag är, är jag givetvis alltid intresserad av att granska makten. Jag kan mycket väl tänka mig att beslut som har fattas kring vår stads framtida trafikfrågor inte alltid har varit hundraprocentigt underbyggda eller det "bästa" beslutet möjligt att fatta. Det jag däremot reagerar på är hur det är hela stämningen, den totala inställningen till dylika projekt som någonstans börjar anta en form av okunskap och allmänt missnöje. Jag får med mig en känsla av att det kunde ha varit vilken utformning som helst på exempelvis Västlänken och att detta ändå hade fått folk att gå i taget och skriva arga, obehagliga brev till beslutsfattare. Det är något annat som är på gång här, något större.
Bilen och dess starka koppling till FRIHET är säkerligen en komponent att ha i åtanke. Detta fordon har så länge som det existerat varit mer än ett objekt, det har varit en symbol. Spontanitet, bestämmandet över sin egen tid, friheten, FARTEN. Det är ett laddat område att ta sig in på, bilen och dess utrymmeskrävande tillvaro. Att folk reagerar är att förvänta sig. Jag önskar bara att det var fler som lyfte fram det större perspektivet, som resonerade kring beslutsfattandet för att få fram båda sidor.
Beslut likt de som fattats och ska fattas kring Göteborgs framtida utveckling, utbredning, existens, är av oerhörd vikt. Inskränkningen av bilen i stadens kärna är ett måste. Det innebär att vi kan få den typ av stad vi vill ha, vi bygger upp stadens resiliens, vi har en möjlighet att göra den mer jämlik, vi gör oss inte permanent beroende av en typ av färdmedel.
Så, nu har jag utnyttjat min demokratiska rättighet att fritt få uttrycka mig. Det spelar ingen roll hur dåligt mitt språk är eller hur osammanhängade mitt resonemang ter sig, jag har ändå rätt att få ur mig skiten.
Nu var det gjort, så nu blir det en kaka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar