Jag erkänner direkt: jag är lat! Jag önskar så att jag hade kunnat/orkat resonera så här kring detta ämne, den glada kroppen. Det gör jag i och för sig men det finns inte än på pränt, men det här är så bra formulerat så jag vill sprida vidare och dela med mig. (Genusfotografen är för övrigt alltid värd att läsa.)
Varför måste kroppen upplevas som ett fängelse för det som finns inuti,
som är ens jag, varför måste kroppen ses som något enbart komiskt och
aldrig tillåtas vara vackert?
Glada kroppar hjälper mot nakenchocker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar