Jag har idag inte gjort något vettigt. Igen. Men jag orkar då rakt inte tvinga er att ta del av mina våndor som nybliven vuxen med nypiercade öron, inget arbete och bara massa ytliga problem. Jag delar istället två högst intressanta artiklar/ krönikor med er. Som ni verkligen borde läsa. Om ni nu har tid i era liv fyllda av liv, jobb, umgänge, pendling, familj, kärestor, vettiga saker att göra:
Female purity is bullshit
"Vi är ekologiska analfabeter"
Hej då.
Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg
onsdag 9 april 2014
måndag 31 mars 2014
måndag 17 mars 2014
Detta tänker jag på
Jag tänker inte skriva en lång text med egna ord om detta. Jag har utkast på min dator, där jag börjat och börjat om för att försöka lyfta denna aspekt av våldtäktskulturen och av den syn samhället har på flickor, kvinnor och sexualitet. Det är något som har skavt i mig länge och som gör mig upprörd varje gång det dyker upp ett fall som leder till diskussion och en diskussion där all skuld läggs på offret, på kvinnan. Där en kvinnlig sexualitet och vilja till att utforska denna, är något som är otänkbart och rent ut sagt fel, så den förminskas, begränsas och trycks ner. SKÄMS OCH SKYLL ER SJÄLVA! Är väl det budskap som präntas in hos den grupp som kallas kvinnor.
Jag länkar här till några välformulerade inlägg om detta, inlägg som fångar de tankar jag själv bär på och har försökt att formulera.
Det är vi som är problemet
Tjejers sexualitet är fortfarande så tabubelagd att skammen få dem att vilja ta livet av sig
Jag länkar här till några välformulerade inlägg om detta, inlägg som fångar de tankar jag själv bär på och har försökt att formulera.
Det är vi som är problemet
Tjejers sexualitet är fortfarande så tabubelagd att skammen få dem att vilja ta livet av sig
måndag 3 februari 2014
Varför feminism fortfarande behövs
Hej bloggen!
Det var länge sen jag skrev något här och det var ännu längre sedan jag skrev något djupare än ”Här är en ny bild jag gjort”. Anledningen till det har nog främst varit att det här med att uttrycka sig i text inte är min starkaste sida, speciellt inte när det kommer till viktigare frågor. Jag känner helt enkelt inte att jag alltid hittar rätt formuleringar för att få fram min poäng men idag tänker jag i alla fall göra ett försök.
Jag är feminist. Det säger jag för att jag är FÖR jämställdhet. Med det menar jag att jag är för att alla människor ska ha samma rättigheter och behandlas lika. Med människor menar jag kvinnor OCH män OCH de individer som inte känner sig hemma inom någon av dessa kategorier. Dessutom är jag för jämlikhet. Jag tycker alltså att ALLA människor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i största möjliga mån helt oavsett kön (biologiskt, socialt, mentalt), etnicitet, hudfärg, godispreferens, nationalitet, yrke, antal fingrar och tår, sexuell läggning, boendesituation, klädstorlek, osv, osv, osv.
Är det på det klara? Bra, då går vi vidare.
Nyligen visades Belinda Olssons dokumentärserie ”Fittstim – Min kamp” på SVT och den drog igång en livlig debatt. Bra tycker jag, viktiga frågor som jämställdhet bör lyftas fram och diskuteras. Många var inte helt nöjda med hur Belinda Olsson valde att göra den här serien och jag är en av dem. Den sak som jag nog framförallt hade svårt för var Belindas ovilja, eller oförmåga, att inkludera andra än kvinnor i sin bild av feminismen. Dessutom kändes hela serien fokuserad på en viss sorts kvinna, nämligen den vita medelklasskvinnan, en grupp som Belinda och jag tillhör båda två.
Trots detta kommer jag nu själv fokusera på just denna grupp kvinnor eftersom jag stötte på ett exempel på varför svaret på Belindas fråga, ”Har feminismen gått för långt?”, är NEJ. Jag ber om ursäkt för den här skeva fokusen i förväg.
Vart är jag nu på väg?
Jo, jag som många andra hänger mycket på internet och en sida som jag frekventerar är Reddit. En kort beskrivning för oinvigda kan vara att det är en sorts ”dela med sig”-sida där allt från roliga bilder på djur till djupa diskussioner om livet går att hitta. Sidan har många tråkiga delar med men är, om man använder och anpassar den rätt, ett ganska bra socialt forum.
I en av sidans bredare grupper stötte jag igår kväll på ett inlägg som såg ut såhär:
Ett foto föreställande Norges, Sveriges, Nederländernas och Tyskland försvarsministrar.
Ska jag vara ärlig klickade jag för att jag insåg att jag inte visste vem som är Sveriges försvarsminister just nu. Det är väldigt pinsamt och jag ber om ursäkt. Ifall någon annan känner sig osäker är det andra personen från vänster, Karin Enström. Detta rättas också till i den första kommentaren på sidan:
Jag tänkte nämligen att vi skulle ta en titt på övriga kommentarer som folk lämnat till den här bilden. För enkelhetens skull har jag valt att dela in dem i kategorier. Alla kommentarer plockades igår natt (6 timmar efter att bilden publicerats på sidan) och jag har inte uppdaterat dem sen dess. Den inbördes ordningen kan därför ha ändrats lite och kommentarer har med största sannolikhet tillkommit men jag tycker ändå att dessa urval ger en bra bild av hur kommentarsfältet ser ut.
Kategori 1: "Relevanta" inlägg
Här satte jag in citationstecken efter som inlägget inte direkt ger någon riktning åt vad om skall diskuteras eftersom det bara är en bild med en beskrivning av vad den föreställer som rubrik.
En bild på Nederländernas försvarsminister på studiebesök samt ett kort instick om att det verkar gå dåligt för henne på jobbet. Känns relevant. Jaha, ja det var nog alla tror jag.
Kategori 2: Komiska observationer
Har själv bara sett 1 avsnitt av Girls så jag vet inte ifall serien utvecklas mot att tjejerna involverar sig politiskt men visst är detta en bild på fyra kvinnor i 40-årsåldern i alla fall. Dessutom ser jag nog vissa likheter…
Jag är som sagt ingen expert men ifall jag förstått det rätt satte jag i den här jämförelsen Norge som den snälla, Sverige som den präktiga, Nederländerna som partybruden och Tyskland som huvudkaraktären? Känns inte helt som en miss, eller? (Eftersom jag inte vet något om någon av individerna får de represteras av sina nationer, karaktärer och hårfärger)
Kategori 3: Varningarna
Jag är tydligen inte den enda som har reagerat på kommentarerna. Vi scrollar vidare i alla fall.
Kategori 4: Vem borde få vara försvarsminister?
Båda dessa kommentarer tar upp frågan om vilka kvalifikationer som krävs för att få vara försvarsminister. I den första verkar Skaterpad vara missnöjd med både hur Ursula von der Leyen utför sitt jobb och hur hon fick det.
I den andra en tycker comicsnerd att Jeanine Hennis-Plasschaert (detta förtydligas i en annan kommentar) gör sitt jobb bra trots motgångar men funderar också lite kring vilka som borde få ha det här jobbet gentligen.
Än så länge har vi inte vidrört elefanten i rummet men lugn, det kommer.
Kategori 5: Ifrågasättandet
Påminner om förra kategorin men där fanns i alla fall ett spår av relevant fakta som grund för den framförda kritiken. Hur ligger det till i den här kategorin då? Låt oss titta!
Inte bara deras kompetens ifrågasätts.
Kvinnor har ett jobb? Kvotering.
Min favorit.
Kategori 6: Mens!
Inga kommentarer.
Kategori 7: Nummer
Hänger ni med? Detta är inget mindre än en rangordning av hur attraktiva dessa fyra försvarsministrar är. En sak verkar dessutom alla vara rörande överens om, Jeanine Hennis-Plasschaert är snyggast. Detta tar oss vidare till nästa kategori.
Kategori 8: Nederländernas försvarsminister är het, öhöhöhöh
Guuud så glad hon måste vara. Som att vinna Idol ungefär. Snyggaste Försvarsministern! Wohoo!
Ajajajaj futballfrak! Inte nog med att 8time hann först, hen fick också till en fyndigare formulering. Bättre lycka nästa gång!
Kategori 9: Sex
“Defense Minister I’d Like to Fuck”
*fniss*
”Taking the D” är alltså att ’få kuk’.
Kategori 10: LOL kvinnor!
Reddit är en stor hemsida och innehåller som sagt en del tveksamma delar. I grupperna Men's Rights och The Red Pill samlas de personer som verkligen omfamnar anti-feminism och misogyni men dessa kommentarer kommer ifrån den otroligt breda och stora gruppen Pics.
Pics är en grupp som alla är med i från början och där man helt enkelt delar med sig av bilder man tycker är intressanta. Trots denna bredd på deltagare domineras kommentarerna av sexism och misogyni. Kvinnor måste ALLTID ifrågasättas när det kommer till både kompetens och attraktivitet. Hade detta varit en bild på fyra manliga försvarsministrar hade för det första bilden nog inte ens delats (inte så intressant med fyra gubbar) och för det andra hade diskussionen med största säkerhet inte handlat om vilka av gubbarna man vill ligga med, hur de ser ut, ifall dem överhuvudtaget vet något om krig och ifall de rycker varandra i håret när de bråkar.
För att summera:
Nej, Belinda Olsson, feminismen har inte gått för långt och den behövs fortfarande. TILL OCH MED för vita medelklasskvinnor.
Det var länge sen jag skrev något här och det var ännu längre sedan jag skrev något djupare än ”Här är en ny bild jag gjort”. Anledningen till det har nog främst varit att det här med att uttrycka sig i text inte är min starkaste sida, speciellt inte när det kommer till viktigare frågor. Jag känner helt enkelt inte att jag alltid hittar rätt formuleringar för att få fram min poäng men idag tänker jag i alla fall göra ett försök.
Jag är feminist. Det säger jag för att jag är FÖR jämställdhet. Med det menar jag att jag är för att alla människor ska ha samma rättigheter och behandlas lika. Med människor menar jag kvinnor OCH män OCH de individer som inte känner sig hemma inom någon av dessa kategorier. Dessutom är jag för jämlikhet. Jag tycker alltså att ALLA människor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i största möjliga mån helt oavsett kön (biologiskt, socialt, mentalt), etnicitet, hudfärg, godispreferens, nationalitet, yrke, antal fingrar och tår, sexuell läggning, boendesituation, klädstorlek, osv, osv, osv.
Är det på det klara? Bra, då går vi vidare.
Nyligen visades Belinda Olssons dokumentärserie ”Fittstim – Min kamp” på SVT och den drog igång en livlig debatt. Bra tycker jag, viktiga frågor som jämställdhet bör lyftas fram och diskuteras. Många var inte helt nöjda med hur Belinda Olsson valde att göra den här serien och jag är en av dem. Den sak som jag nog framförallt hade svårt för var Belindas ovilja, eller oförmåga, att inkludera andra än kvinnor i sin bild av feminismen. Dessutom kändes hela serien fokuserad på en viss sorts kvinna, nämligen den vita medelklasskvinnan, en grupp som Belinda och jag tillhör båda två.
Trots detta kommer jag nu själv fokusera på just denna grupp kvinnor eftersom jag stötte på ett exempel på varför svaret på Belindas fråga, ”Har feminismen gått för långt?”, är NEJ. Jag ber om ursäkt för den här skeva fokusen i förväg.
Vart är jag nu på väg?
Jo, jag som många andra hänger mycket på internet och en sida som jag frekventerar är Reddit. En kort beskrivning för oinvigda kan vara att det är en sorts ”dela med sig”-sida där allt från roliga bilder på djur till djupa diskussioner om livet går att hitta. Sidan har många tråkiga delar med men är, om man använder och anpassar den rätt, ett ganska bra socialt forum.
I en av sidans bredare grupper stötte jag igår kväll på ett inlägg som såg ut såhär:
Klickar man på det får man se den här bilden:
Ska jag vara ärlig klickade jag för att jag insåg att jag inte visste vem som är Sveriges försvarsminister just nu. Det är väldigt pinsamt och jag ber om ursäkt. Ifall någon annan känner sig osäker är det andra personen från vänster, Karin Enström. Detta rättas också till i den första kommentaren på sidan:
Denna kommentar är relevant och informativ och ger mig ett bra tillfälle att bekanta er lite mer med Reddit. På Reddit kan man ge såkallade up- och downvotes (rösta upp, rösta ner) broende på hur man känner inför något man läser eller ser. Detta skapar sedan en sortering av kommentarer och inlägg. Något med många upvotes hamnar högst upp (med standartinställningen) och något impopulärt hamnar längre ner eller spärras helt. En mycket bra funktion som ser till att hålla diskussionen relevant men också, tyvärr, en funktion som gör det här blogginlägget så mycket sorgligare.
Kategori 1: "Relevanta" inlägg
Här satte jag in citationstecken efter som inlägget inte direkt ger någon riktning åt vad om skall diskuteras eftersom det bara är en bild med en beskrivning av vad den föreställer som rubrik.
Är försvaret nödvändigt? Definitivt något som kan
diskuteras i samband med en bild på fyra länders försvarsministrar.
Speciellt när dessa innehåller nationer som, tack och lov, inte behövt
använda sitt försvar på många år.
En bild på Nederländernas försvarsminister på studiebesök samt ett kort instick om att det verkar gå dåligt för henne på jobbet. Känns relevant. Jaha, ja det var nog alla tror jag.
Kategori 2: Komiska observationer
Jag har aldrig varit på just The Olive Garden men kan nog hålla med om att de ser lite obekväma, hungriga och uttråkade ut.
Har själv bara sett 1 avsnitt av Girls så jag vet inte ifall serien utvecklas mot att tjejerna involverar sig politiskt men visst är detta en bild på fyra kvinnor i 40-årsåldern i alla fall. Dessutom ser jag nog vissa likheter…
 |
| Kanske var vitalogst något på spåren? |
Jag är som sagt ingen expert men ifall jag förstått det rätt satte jag i den här jämförelsen Norge som den snälla, Sverige som den präktiga, Nederländerna som partybruden och Tyskland som huvudkaraktären? Känns inte helt som en miss, eller? (Eftersom jag inte vet något om någon av individerna får de represteras av sina nationer, karaktärer och hårfärger)
Kategori 3: Varningarna
Jag är tydligen inte den enda som har reagerat på kommentarerna. Vi scrollar vidare i alla fall.
Kategori 4: Vem borde få vara försvarsminister?
Båda dessa kommentarer tar upp frågan om vilka kvalifikationer som krävs för att få vara försvarsminister. I den första verkar Skaterpad vara missnöjd med både hur Ursula von der Leyen utför sitt jobb och hur hon fick det.
I den andra en tycker comicsnerd att Jeanine Hennis-Plasschaert (detta förtydligas i en annan kommentar) gör sitt jobb bra trots motgångar men funderar också lite kring vilka som borde få ha det här jobbet gentligen.
Än så länge har vi inte vidrört elefanten i rummet men lugn, det kommer.
Kategori 5: Ifrågasättandet
Påminner om förra kategorin men där fanns i alla fall ett spår av relevant fakta som grund för den framförda kritiken. Hur ligger det till i den här kategorin då? Låt oss titta!
Klassiskt! Kvinnor är inkompetenta och vet inget om krig! Fyndig ordlek med ’trust’ (lita på) och ’thrust’ (jucka) från mkrccd med. Roligt! (Som en parentes kan jag nämna att Karin Enström är yrkesofficer. Närmare bestämt kapten i Amfibiekåren)
Kvinnor och krig?! Har dom ens hållit i ett vapen?! Va?! VA?!
Självklart helt berättigad fråga. Hur ska dessa inkompetenta kvinnor kunna göra sitt jobb?
Inte bara deras kompetens ifrågasätts.
Kvinnor har ett jobb? Kvotering.
Min favorit.
Kategori 6: Mens!
Inga kommentarer.
Kategori 7: Nummer
Hänger ni med? Detta är inget mindre än en rangordning av hur attraktiva dessa fyra försvarsministrar är. En sak verkar dessutom alla vara rörande överens om, Jeanine Hennis-Plasschaert är snyggast. Detta tar oss vidare till nästa kategori.
Kategori 8: Nederländernas försvarsminister är het, öhöhöhöh
Guuud så glad hon måste vara. Som att vinna Idol ungefär. Snyggaste Försvarsministern! Wohoo!
Ajajajaj futballfrak! Inte nog med att 8time hann först, hen fick också till en fyndigare formulering. Bättre lycka nästa gång!
Kategori 9: Sex
“Defense Minister I’d Like to Fuck”
*fniss*
”Taking the D” är alltså att ’få kuk’.
Kategori 10: LOL kvinnor!
Reddit är en stor hemsida och innehåller som sagt en del tveksamma delar. I grupperna Men's Rights och The Red Pill samlas de personer som verkligen omfamnar anti-feminism och misogyni men dessa kommentarer kommer ifrån den otroligt breda och stora gruppen Pics.
Pics är en grupp som alla är med i från början och där man helt enkelt delar med sig av bilder man tycker är intressanta. Trots denna bredd på deltagare domineras kommentarerna av sexism och misogyni. Kvinnor måste ALLTID ifrågasättas när det kommer till både kompetens och attraktivitet. Hade detta varit en bild på fyra manliga försvarsministrar hade för det första bilden nog inte ens delats (inte så intressant med fyra gubbar) och för det andra hade diskussionen med största säkerhet inte handlat om vilka av gubbarna man vill ligga med, hur de ser ut, ifall dem överhuvudtaget vet något om krig och ifall de rycker varandra i håret när de bråkar.
För att summera:
Nej, Belinda Olsson, feminismen har inte gått för långt och den behövs fortfarande. TILL OCH MED för vita medelklasskvinnor.
lördag 13 juli 2013
Dear Daily Mail aka Kvinnor porträtteras alltid som kött
Amanda Palmer var förr i värden en del av den underbara duon Dresden Dolls. "Coin-operated Boy" är en klassiker, en del av min musikaliska uppväxt och en del av mitt liv i Dublin under 2006. Idag turnerar hon solo och är även en del av en gudomlig förening (Neil Gaiman och hon är ett par <3! Neil Gaiman är även han en hjälte i mitt liv!)
Idag i mitt twitterflöde hade hon i lätt stresstillstånd lagt upp en video från en konsert i London, som hon höll igår faktiskt. Stressen berodde på att hon fruktade att videon snarast skulle tas bort på grund av dess innehåll. Jag var tvungen att kolla, givetvis. Och det är en briljant kommentar till den blahamedia och de skriverier som bara ser kvinnor som ingenting, jo eventuellt som KROPP KROPP KROPP. Och kroppen mäter deras värde i denna värld. Och skapar en känsla av skam över att kvinnor har en kropp och att den syns och tar plats och råkar ta plats och synas, fast det bara är en kropp och den behöver inte kommenteras överhuvudtaget. Så, här är videon! Lyssna, titta och njut av den magnifikt smarta texten och hennes humor och att det bara är så jävla inspirerande!
Den här videon är med hela bakgrunden:
Idag i mitt twitterflöde hade hon i lätt stresstillstånd lagt upp en video från en konsert i London, som hon höll igår faktiskt. Stressen berodde på att hon fruktade att videon snarast skulle tas bort på grund av dess innehåll. Jag var tvungen att kolla, givetvis. Och det är en briljant kommentar till den blahamedia och de skriverier som bara ser kvinnor som ingenting, jo eventuellt som KROPP KROPP KROPP. Och kroppen mäter deras värde i denna värld. Och skapar en känsla av skam över att kvinnor har en kropp och att den syns och tar plats och råkar ta plats och synas, fast det bara är en kropp och den behöver inte kommenteras överhuvudtaget. Så, här är videon! Lyssna, titta och njut av den magnifikt smarta texten och hennes humor och att det bara är så jävla inspirerande!
Den här videon är med hela bakgrunden:
Det här är mer bara låten. Och video:
Dear Daily Mailfredag 5 juli 2013
And I say: HEY! WHAT'S GOING ON!?
Har skapat musiklista med verkligt bra musik och skön känsla, idag i mitt liv som frilansande student (vilket epitet! Skriker tårta på tårta, hahahaha!).
Här är då dagens sanning:
Här är då dagens sanning:
Twenty-five years and my life is still
Trying to get up that great big hill of hope
For a destination
And I realized quickly when I knew I should
That the world was made up of this brotherhood of man
For whatever that means
And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I am feeling a little peculiar
And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream at the top of my lungs
What's going on?
And I say, hey hey hey hey
I said hey, what's going on?
ooh, ooh ooh
and I try, oh my god do I try
I try all the time, in this institution
And I pray, oh my god do I pray
I pray every single day
For a revolution
And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I am feeling a little peculiar
And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream at the top of my lungs
What's going on?
And I say, hey hey hey hey
I said hey, what's going on?
Twenty-five years and my life is still
Trying to get up that great big hill of hope
For a destination
Trying to get up that great big hill of hope
For a destination
And I realized quickly when I knew I should
That the world was made up of this brotherhood of man
For whatever that means
And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I am feeling a little peculiar
And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream at the top of my lungs
What's going on?
And I say, hey hey hey hey
I said hey, what's going on?
ooh, ooh ooh
and I try, oh my god do I try
I try all the time, in this institution
And I pray, oh my god do I pray
I pray every single day
For a revolution
And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I am feeling a little peculiar
And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream at the top of my lungs
What's going on?
And I say, hey hey hey hey
I said hey, what's going on?
Twenty-five years and my life is still
Trying to get up that great big hill of hope
For a destination
fredag 8 mars 2013
8 M A R S
Idag kära läsare är det internationella kvinnodagen. För alla er som befinner er i Göteborg, gå och lyssna på de öppna seminarierna på Göteborgs Universitet för de verkar onekligen intressanta, aktuella och vettiga. Göteborgs Universitet och kvinnodagen
Börjar med tillförlitlig akademisk kvart vid nio.
Jag själv kommer ej kunna närvara eftersom mitt liv kräver min uppmärksamhet på annat håll. Jag vill inte heller säga grattis denna dag. Grattis alla kvinnor, vad då? Jag förstår inte riktigt. Ett grattande tenderar att flytta fokus från det viktiga frågorna. Det blir liksom ett jippo istället. Kvinnofrågan är inget jippo. Inte så att jag inte tycker att kvinnan är bra men det är väl för det första självklart och behöver väl inte en särskild dag men också så finner jag det krystat att hylla något så där bara rakt av ENDAST EN DAG på året och är inte den här dagen snarare till för att uppmärksamma kvinnors situation i världen, i Sverige och öppna för diskussion och breddning av kunskap kring detta ämne? Nej, ni får inget grattis från mig. Däremot lite mer tips.
Exempelvis ska alla se detta program från SVT med Nina Björk:
"Min sanning - Nina Björk"
Sen kan vi ju alla springa och köpa Maria Svelands nyutkomna bok "Hatet - en bok om antifeminism" eller läsa om "Bitterfittan".
Och titta på henne i Go'kväll från igår, cirka 5 minuter och 55 sekunder in.
Och sen inte sluta tänka på kvinnofrågan bara för att den 8:e mars är slut. Det är fråga som måste tänkas på varje dag. Och arbetas för och med varje dag.
Vi avslutar med "vår nya nationalsång" som en vän uttryckte det:
Så jävla PK!
Tack och hej från oss alla!
Börjar med tillförlitlig akademisk kvart vid nio.
Jag själv kommer ej kunna närvara eftersom mitt liv kräver min uppmärksamhet på annat håll. Jag vill inte heller säga grattis denna dag. Grattis alla kvinnor, vad då? Jag förstår inte riktigt. Ett grattande tenderar att flytta fokus från det viktiga frågorna. Det blir liksom ett jippo istället. Kvinnofrågan är inget jippo. Inte så att jag inte tycker att kvinnan är bra men det är väl för det första självklart och behöver väl inte en särskild dag men också så finner jag det krystat att hylla något så där bara rakt av ENDAST EN DAG på året och är inte den här dagen snarare till för att uppmärksamma kvinnors situation i världen, i Sverige och öppna för diskussion och breddning av kunskap kring detta ämne? Nej, ni får inget grattis från mig. Däremot lite mer tips.
Exempelvis ska alla se detta program från SVT med Nina Björk:
"Min sanning - Nina Björk"
Sen kan vi ju alla springa och köpa Maria Svelands nyutkomna bok "Hatet - en bok om antifeminism" eller läsa om "Bitterfittan".
Och titta på henne i Go'kväll från igår, cirka 5 minuter och 55 sekunder in.
Och sen inte sluta tänka på kvinnofrågan bara för att den 8:e mars är slut. Det är fråga som måste tänkas på varje dag. Och arbetas för och med varje dag.
Vi avslutar med "vår nya nationalsång" som en vän uttryckte det:
Så jävla PK!
Tack och hej från oss alla!
tisdag 11 december 2012
Mitt i gubbröran
Nu ska jag fokusera på kön. Förhoppningsvis ska fokusering på kön inte vara nödvändig inom en överskådlig framtid men än så länge kan det behövas ibland. Igår kväll sändes det live från Nobelfesten och sändningen leddes av fyra stycken kvinnor. Att Nobelstudion varit fylld av kvinnor i år har varit svårt att missa. Jag har hört om det på TV och sett det i tidningar; Det är alltså inte bara jag som fokuserat på kön. Som jag förstått det är detta ett medvetet val SVT gjort. En kvotering om man så vill. En lyckad kvotering? Det tycker jag absolut.
Jag tänker inte gå in djupare på vad sådana medvetna val kan ha för effekter eller ifall de behövs eller inte. Det finns andra som kan och vet så mycket mer om det än jag. Det jag vill prata om är istället avrundning i slutet av sändningen när alla fyra programledarna sitter med varsitt glas i trappan i Blå Hallen och liksom pustar ut. Höggravida Ebba Von Sydow har slängt av sig skorna (jag som nästan aldrig går i klackar kan inte förstå hur hon kunnat gå i dom hela kvällen) och alla har slagit sig ner lite nonchalant i sina balklänningar. Det sista som händer är att chefen tittar in i bild. Chefen, Eva Hamilton, som också hon är kvinna.
När kameran börjar panorera bort slås jag av hur underlig den här bilden hade varit för 40-50 år sedan. När vi ändå pratar TV så berättade Sylvia Vrethammar i sitt avsnitt av Så Mycket Bättre härom veckan om hur hon som värdinna i Hylands Hörna varje kväll skulle visa upp sig för Herr Hyland och godkännas innan sändning. Hennes jobb var framförallt att vara bedårande. Hur udda hade inte Lennart Hyland tyckt att denna bild på fyra kvinnor, som tillsammans lett en av SVTs största årliga livesändningar, var? Vad hade han tyckt om att dom kan sitta i trappan avslappnat och, utan att ha som huvuduppgift att vara vackra, göra ett riktigt bra jobb som programledare? Om att deras chef traskar in i bild och är kvinna hon med? Nä, det hade inte hänt på hans tid.
Nu fokuserar jag som sagt på kön och inte på personer. Allt dessa kvinnor gör är inte fantastiskt (kanske med undantag för Jessika Gedin då) och framförallt är det inte fantastiskt bara för att dom är kvinnor men ingen kan säga att gårdagens sändning inte sköttes oerhört bra. Nästa steg kanske är ett år med bara kvinnliga pristagare?
Hejdå!
onsdag 5 december 2012
Surfguiden, eller "Hur jag dödar tid jag inte har men kallar det förkovran"
Jag vill tacka internet, som har gett mig så mycket. Äääeee men här finns ta mig fan allt. Genom alla mina faser och besatta perioder (harry potter, japan, brittiska indieband etc etc etc) har det bara vart att djupgoogla lite, hitta ena änden av en tråd och sen bara nysta vidare. Man hittar en hel del änna! Många idioter såklart, men framför allt många HELT GRYMMA. De poppar upp nu som då i bloggar, retweets, på forum. Vissa kommer man tillbaka till. Några år ut och år in. Andra är ba helt pinfärska i denna gigantiska bredbansbuffé. Här är tre favoriter som ni borde kolla in när ni tröttnat på ert gamla slentriansurfande:
Femton Pixlar Hildas fotoblogg. Hon är kompis med min lillebror, 16 år gammal och HUR GRYM SOM HELST insåg jag när jag nyligen klickade på en blogglänk som dök upp på min brors facebook. Man vill dö för att man är gammal och sämst jämförelsevis. På ett bra sätt! HÄR är till exempel bilder från när både jag och Hilda och mormor och Greger var hemma hos mina päron och glöggade nyss. Hon får alla att se snygga ut, bara en sån sak. Hilda är redan pro och ska göra en film på beställning av kulturförvaltningen so WATCH THIS SPACE.
Rookie Tavi Gevinsons "tjejtidning". Uppdateras tre gånger per vardag. Varje månad har ett tema ("Paradise", "Drama", Freedom" etc.) Både redaktionellt, frilans- och läsargenererat material; foton, texter, spellistor, tips, konst, musik, känslor, politik, stil, substans. Inne på sitt andra år och håller utmärkt kvalla så gott som dagligen.
Oh No They Didn't Denna sida är mitt crack. Mitt chrystal meth. Min oändliga burk Ben&Jerry's. Kändisskvaller och blandad populärkultur i inläggsform som användarna själva gör och submittar. Det finns dock moderatorer så det hela håller någon form av verkninghöjd. Kommentarerna gör hela sidan. Ofta först eller i alla fall jävligt snabb med skandaler.
Det var allt för denna gången. Surf's up boos and hoos!
Femton Pixlar Hildas fotoblogg. Hon är kompis med min lillebror, 16 år gammal och HUR GRYM SOM HELST insåg jag när jag nyligen klickade på en blogglänk som dök upp på min brors facebook. Man vill dö för att man är gammal och sämst jämförelsevis. På ett bra sätt! HÄR är till exempel bilder från när både jag och Hilda och mormor och Greger var hemma hos mina päron och glöggade nyss. Hon får alla att se snygga ut, bara en sån sak. Hilda är redan pro och ska göra en film på beställning av kulturförvaltningen so WATCH THIS SPACE.
Oh No They Didn't Denna sida är mitt crack. Mitt chrystal meth. Min oändliga burk Ben&Jerry's. Kändisskvaller och blandad populärkultur i inläggsform som användarna själva gör och submittar. Det finns dock moderatorer så det hela håller någon form av verkninghöjd. Kommentarerna gör hela sidan. Ofta först eller i alla fall jävligt snabb med skandaler.
Det var allt för denna gången. Surf's up boos and hoos!
onsdag 28 november 2012
Dagens mys (eller inte.)
Fantastiskt. Fantastiskt! Herre gud vilken bra värld vi lever i! JAG ÄLSKAR ATT VARA KVINNA!
Jag hoppas ni uppfattade ironin i föregående mening. Det gäller det här med våldtäkt alltså. Jag har tänkt en del på det. Jag har tänkt på hur fördjävla svårt det uppenbarligen verkar vara. Jag läste lite om det här fallet till morgonteet tillexempel Ett nej är inte nog och sen fortsatte jag med den här: Nej är inte nog - killen måste fatta. Och mådde lite illa. Och kände mig hjälplös. För mig är det helt utomstående ointelligent att tro att man klarar av att göra motstånd eller att man STÄLLER SIG UPP OCH GÅR DÄRIFRÅN (Ursäkta, va? Okej, jag ska bara gå och skrika ut min frustration genom fönstret litet.)
Jag har läst artiklar och sett dokumentärer där detta behandlas, typ om att det inte verkar vara "riktig" våldtäktssituation. Fy fan. Det är på kvinnans ansvar att bevisa att hon blev våldtagen. Inte att mannen (eller hennet, men alltså, oftast handlar det om en man) ska bevisa sig oskyldig. Tack så mycket för den ungefär. Tack för att jag är mindre värd på grund av att jag har råkat födas med en livmoder.
Jag hoppas ni uppfattade ironin i föregående mening. Det gäller det här med våldtäkt alltså. Jag har tänkt en del på det. Jag har tänkt på hur fördjävla svårt det uppenbarligen verkar vara. Jag läste lite om det här fallet till morgonteet tillexempel Ett nej är inte nog och sen fortsatte jag med den här: Nej är inte nog - killen måste fatta. Och mådde lite illa. Och kände mig hjälplös. För mig är det helt utomstående ointelligent att tro att man klarar av att göra motstånd eller att man STÄLLER SIG UPP OCH GÅR DÄRIFRÅN (Ursäkta, va? Okej, jag ska bara gå och skrika ut min frustration genom fönstret litet.)
Jag har läst artiklar och sett dokumentärer där detta behandlas, typ om att det inte verkar vara "riktig" våldtäktssituation. Fy fan. Det är på kvinnans ansvar att bevisa att hon blev våldtagen. Inte att mannen (eller hennet, men alltså, oftast handlar det om en man) ska bevisa sig oskyldig. Tack så mycket för den ungefär. Tack för att jag är mindre värd på grund av att jag har råkat födas med en livmoder.
måndag 1 oktober 2012
Toppen-kroppen
Jag erkänner direkt: jag är lat! Jag önskar så att jag hade kunnat/orkat resonera så här kring detta ämne, den glada kroppen. Det gör jag i och för sig men det finns inte än på pränt, men det här är så bra formulerat så jag vill sprida vidare och dela med mig. (Genusfotografen är för övrigt alltid värd att läsa.)
Varför måste kroppen upplevas som ett fängelse för det som finns inuti, som är ens jag, varför måste kroppen ses som något enbart komiskt och aldrig tillåtas vara vackert?
Glada kroppar hjälper mot nakenchocker
Varför måste kroppen upplevas som ett fängelse för det som finns inuti, som är ens jag, varför måste kroppen ses som något enbart komiskt och aldrig tillåtas vara vackert?
Glada kroppar hjälper mot nakenchocker
onsdag 4 april 2012
Det är ett spel och jag vill inte vara med
Jag minns inte hur jag hörde talas om boken första gången, men jag vet att när jag började läsa var alla tre i trilogin redan utgivna och hade galna fans. I vilket fall kan jag aldrig motstå young adult-fenomen, så jag gick till biblioteket och tågade skamlöst (som så många gånger förr) till engelska tonårshyllorna och knep mig ett exemplar.
Några timmar senare var boken utläst och där låg jag med hjärtklappning, andan i halsen och glansig blick. Det var ingen storartad litterär upplevelse, men helvete va spännande! Handlingen lite löst går ut på att i framtiden har vår världsordning sedan länge försvunnit i ett ondskefullt moln av miljöförstöring och krig, och på den nordamerikanska kontinenten finns nu landet Panem. Det är en totalitär stat där innevånarna i huvustaden lever i lyx och överflöd medan folket i de tolv kringliggande distrikten jobbar och sliter och svälter. Distrikten försökte sig på revolution en gång, men misslyckades, och som straff för detta tvingas varje distrikt offra en pojke och en flicka mellan 12 och 18 varje år. Alla distriktens tributes får sedan slåss i ett direktsänt gladiatorspel; en bisarr och fruktansvärd dokusåpa där en vinnare koras efter att alla andra deltagare är döda. Party time, right? You know it. Bokens huvudkaraktär och berättarröst heter Katniss Everedeen och kommer från distrik 12, som är en kolgruveområde. Hennes pappa dog i gruvan när hon var yngre, och sedann dess har hon tagit ansvar för sin syster och håglösa mamma. När det är dags för årets Hungerspel-lotteri, där distrikt 12s två tributes ska väljas, dras Katniss systers namn. Hon är en späd 12-åring som garanterad hade dött inom 30 sek. Katniss gör det enda rätta och tar frivilligt hennes plats.
Efter sträckläsningen var jag uppe i varv. Denna tweenbok hade prickat ett gäng ingredienser som tilltalade mig skarpt:
- Cliffhangers! Varje kapitel slutar i en = omöjligt att sluta läsa.
- Makeovers! Tyra hade varit stolt över dessa H-to-T-transformationer. Inte för att någon karaktär är ful från början – de får bara lite hjälp på traven att bli mer TV-vänliga.
- Ultravåld! Spegeln speglar ännu en spegel när man som läsare/tittar ryser åt det makabra i underhållningsmord samtidigt som man rycks med i spänningssekvenserna och låter sig underhållas ändå.
- Matbeskrivningar! I sann "Vi Fem"-tradition bjussar författaren på härlig bokstavsmat, inte minst hjältinnans favorit lamb stew. Som en kontrast till de magra förhållandena i början av boken blir överflödet så mycket mer påtagligt när det i detalj beskrivs av ett berättarjag som svultit hela sitt liv.
- Kärlek som är svår men inte allt här i världen! Alla tonårsserier ska tvångsmässigt ha sina kärleksbekymmer och ödeskyssar. I Hungerspelen är romantiska känslor en plot device som används på ett annorlunda, och inte så jävla mysigt sätt. Här är kärlek ett spel för gallerierna och en överlevnadsstrategi på samma gång. Något man inte har råd att unna sig på riktigt.
Men bäst av allt är såklart KATNISS. Hon är, likt min homeboy Harry Potter, en perfekt hjältekaraktär. Inte bäst på allt, inte överdrivet smart, men besitter en handfull avgörande talanger och en hel de tur. Hon är av naturen ganksa okarismatisk och reserverad, men hon kan skjuta en ekorre i ögat med pil och båge på 100 meters avstånd mitt i natten när det blåser kuling. Typ! Anledningen till att man gillar Katniss är att hon har svårt att skärpa sig i fint sällskap, att hon är sjukt målmedveten och att hon är tempramentsfull men inte arrogant. Hon bryr sig om det som är viktigt och skiter i resten. Inne i spelen tvingas hon dock lära sig att ge publiken vad de vill ha, trots att det går emot hennes instinkter.
Men det finns en sak till med Katniss. HON ÄR TJEJ. Sinnessjukt, jag vet? I takt med att Hollywood har minskat antalet filmer med kvinnliga huvudrollsinnehavare, och antalet kvinnor i film över huvud taget, stadigt sedan 80-talet blir förvåningen varje gång något med en kvinna i faktiskt funkar kommersiellt mer påtaglig. Alla bara SHIT EN MED PATTAR I EN ACTIONRULLE WHAAAAT. Som om Kill Bill, Alien, Tomb Raider, Terminator etc aldrig funnits. Jag blir liksom ledsen och glad på samma gång. Glad för att varje film som Hungerspelen ger mig hopp om en bättre dag, ledsen för att världen seriöst blivit SÄMRE under min livstid. Det är dags för en verklighetens Katniss att skjuta äpplet ur Hollywoods griljerade gris-mun en gång för alla. Get 'em, girl.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)