Absolute Summer Svenska Hits 2014

Det är så jävla varmt och fuktigt och underbart att det enda rimliga är att fortsätta låtsas att detta är en fingertoppskänslig musikblogg. Dagens tema: svenska brottarhits från i år! Jag vet inte varför, men jag har blivit BESATT av den här the OC-låten. Vaknade med den på hjärnan i morse och har lyssnat på den på repeat hela dagen. Gick och åt lunch själv vid en dassig husvägg i solen bara för att jag skulle kunna lyssna i fred och blunda och tänka på stilla havet. Den är ju astöntig men det är något med vågskvalpet och släpsången och vibesen...

Cali.... fornia... oh... Here we come... Right back where we started from...

Haters stay pressed

Det är catchy, det är wtf, det är a little something in your cuppa.

I like the way you brush your hair and I like those stylish clothes you wear

Sommartorkan på bloggen är too real. Släck er törst med lite ljud som får en sliten kontorsråtta att känna sig som en ibizadrottning täckt i neon och kokosolja.

Spellista: BLUE RUIN

ANTHEM

Remember GIRL POWER

 Ladda ner covern här: https://soundcloud.com/momomoyouth/m-say-youll-be-there

En kommer aldrig igen, så länge en lever, älska något eller någon med samma intensitet, övertygelse och passion som en älskade Spice Girls med 1997-98. Inte ens partners eller avkomma. Detta är första budordet i Carolinas Bibel.

Sweet Swedish Winter

Plötsligt öppnades en gammal bortglömd lucka i min hjärna och ut föll denna fullkomligt klockrena drömlåt som jag inte lyssnat eller tänk på sen Dackefejden. Jag borde uppenbarligen hålla lite bättre ordning i mitt mind palace.

Enjoy.

We'll count the stars up in the sky and surely we'll never die

     (M.I.A.,  http://www.beforethey.com/, FKA Twigs)

To have you on my dreamland
would be like heaven to me

You said I killed you – haunt me then.

Jag älskar halloween. Varsågod en läskig spellista: THE TELLTALE HEART

Studiedagarna

Är på bibliotek. Gör det man gör på bibliotek. Tittar på folk. Och lyssnar på musik.

Bassekou Kouyate – I Speak Fula

that kinda lux just ain't for us, we crave a different kind of buzz

Första gången jag hör den så bara vet jag. Det går aldrig att ta tillbaka och det hela är så klart helt subjektivt. Mina damer och herrar, jag ger er ÅRETS LÅT.

Tidigare års Carolina-certifierade song of the year inkluderar:
We built this city on rock n roll - Jefferson Starship (varje år t.o.m. 2005)
Home - Edward Sharpe and the Magnetic Zeroes (2010)
How I roll - Britney Spears (2011)
Get Free - Major Lazer feat Amber of Dirty Projectors (2012)

hold two fingers up to yesterday

Jag gjorde en ny spellista baserad på en viss känsla. Som det brukar vara alltså. Känslan:

Sedan arrangerade jag listan så att låttitlarna bildade en dikt. Helt normalt. Den blev fantastisk.

desert sky disappearing act

seen it all across the universe

tender little wing hang loose

freedom dedicated to the one I love

one tree hill, nebraska

this must be the place

when I grow up

no man's mama coyote, the king of carrot flowers

walk on by a machine spiritual

frank mills night walk

a comet appears

losing you when you awake the plan

how to disappear completely

into the mystic

Bonus:

A Softer World: 974

The first god is the DJ

En typiskt idiotisk sak som jag tycker är sjukt rolig är när jag själv/folk omkring mig sjunger fel text till låtar. Speciellt om det handar om felhörningar som man är helt bombsäker på och således nynnar fel i ÅRATAL. Sit back, relax och känns dig smart i jämförelse.

1. När jag och Ellinor lärde känna varandra för tio år sedan bondade vi bland annat över att båda i vår respektive bandom trodde att Cat Stevens sjöng "The first God is the DJ", och när vi fick veta att att låten faktiskt heter och går "The first cut is the deepest" kände besvikelse. Inte alls lika profound ju.

2. Min bror Ludde trodde som litet barn att Bob Hund sjöng "Tralala lilla Pontus! Kom hit ska du får en puss!"

3. Det blir ju faktiskt mycket roligare om 90-talsdängan Narcotic med Liquido går "And I called your name... MICHAEL CAINE" istället for "my cocaine".


4.

5. "There's a place where no one know my name. No one knows my name, yomayomayoma-yay". Rumänska är svårt.

6. Michael Jackson. Jag vet inte hur ni känner men jag hör ALDRIG vad han sjunger. Don't stop til you get enough liksom, man hör BARA just titelstrofen, resten får man liksom sjungmumla med. Försök. I dare you. Ännu ett talande exempel:

BONUS:

Dear Daily Mail aka Kvinnor porträtteras alltid som kött

Amanda Palmer var förr i värden en del av den underbara duon Dresden Dolls. "Coin-operated Boy" är en klassiker, en del av min musikaliska uppväxt och en del av mitt liv i Dublin under 2006. Idag turnerar hon solo och är även en del av en gudomlig förening (Neil Gaiman och hon är ett par <3! Neil Gaiman är även han en hjälte i mitt liv!)

Idag i mitt twitterflöde hade hon i lätt stresstillstånd lagt upp en video från en konsert i London, som hon höll igår faktiskt. Stressen berodde på att hon fruktade att videon snarast skulle tas bort på grund av dess innehåll. Jag var tvungen att kolla, givetvis. Och det är en briljant kommentar till den blahamedia och de skriverier som bara ser kvinnor som ingenting, jo eventuellt som KROPP KROPP KROPP. Och kroppen mäter deras värde i denna värld. Och skapar en känsla av skam över att kvinnor har en kropp och att den syns och tar plats och råkar ta plats och synas, fast det bara är en kropp och den behöver inte kommenteras överhuvudtaget. Så, här är videon! Lyssna, titta och njut av den magnifikt smarta texten och hennes humor och att det bara är så jävla inspirerande!

Den här videon är med hela bakgrunden:

Det här är mer bara låten. Och video:

Dear Daily Mail

And I say: HEY! WHAT'S GOING ON!?

Har skapat musiklista med verkligt bra musik och skön känsla, idag i mitt liv som frilansande student (vilket epitet! Skriker tårta på tårta, hahahaha!).

Här är då dagens sanning:

Twenty-five years and my life is still
Trying to get up that great big hill of hope
For a destination
And I realized quickly when I knew I should
That the world was made up of this brotherhood of man
For whatever that means
And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I am feeling a little peculiar
And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream at the top of my lungs
What's going on?
And I say, hey hey hey hey
I said hey, what's going on?
ooh, ooh ooh
and I try, oh my god do I try
I try all the time, in this institution
And I pray, oh my god do I pray
I pray every single day
For a revolution
And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I am feeling a little peculiar
And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream at the top of my lungs
What's going on?
And I say, hey hey hey hey
I said hey, what's going on?
Twenty-five years and my life is still
Trying to get up that great big hill of hope
For a destination 

// 4 Non Blondes

Polly wants a cracker

Jag visste att det var något viktigt i mitt liv som jag hade glömt. Den ligger i en liten låda, i en stor låda, size liten lägenhet, i en industripark i Göteborg och när jag inte har sett dess rygg på flera år, så har den försvunnit från mitt medvetande. Jag talar självklart om Nirvana och om skivan "Nevermind". Sönderspelad, sönderälskad, sjukt mycket alldeles för mainstream och icke-unik för fem öre, så var den i alla fall den första skiva av Nirvana som jag ägde. Och jag totalälskade den! Det gör jag fortfarande och nu har den trätt fram ur dimman och förgyller mina ändlösa studietimmar på biblioteket. När jag väl kommer tillbaka till Göteborg och tömmer den där jävla jättelådan någon gång, ska CD:n få hedersplats och synas överallt ifrån.

Oh get me away from here I'm dying, play me a song to set me free

JAG ÄR UTLASAD. För första gången. Det känns vemodigt – tråkigt att lämna en arbetsplats där jag trivs, kul för nu ska jag göra en massa andra sjukt bra grejer. Till exempel på onsdag "flyttar" jag till Berlin för två månaders semester. Sjukt är det. Ni hittar mig på nåt fik med en bok och ett harmoniskt leende över munnen. Kalla mig hipsterkliché. I don't care. I love it.

Det svåraste inför resan är att välja vilka böcker jag ska packa med mig. Begränsat bagageutrymme and all that noise. Är nere på 18 stycken nu. Rimligt.

I övrigt har jag fyllt år och firat med beer pong och dutty wine.

Senaste spellistan: Ett vårskrik HEEEEEEJ

Läser just nu: Palimpsest av Catherynne M Valente

The Prisoner of Paradise av Romesh Gunesekera

... och så denna PÄRLA. Glad påsk!

En kort promenad mot kunskap

Jag gillar mornar. Jag gillar att vakna först. Det bästa som finns är tiden mellan klockan 6 och 9. Det är som om jag är den första personen att andas luften när jag är vaken så tidigt. Befängd tanke, jag vet, det finns alltid någon någonstans som inte sover och dessutom så andas ju folk när de sover, annat vore ju helt insane. Men jag kan ändå inte släppa tanken! Det är nog därför jag gärna tar mig lite tidigare mot skolan så jag kan promenera oerhört mycket för långsamt och ha tid för mig själv och lyssna på musik.

Förra veckan var det den här playlisten som agerade soundtrack: I'm walking away

Den här veckan har jag väl varit lite mer stressad så då har det blivit den här: tarmsköljning


Jag kör uppenbarligen mycket på någon form av nostalgitema märker jag.

Idolen

Jag kastades tilbaka i tiden. Min bror påminde mig uppfodrande om att Ed Harcourt hade släppt ett nytt album och "varför hade jag inte lyssnat än?!"
Jag har så sakteliga börjat genomlyssningen men måste erkänna att det inte är samma anstormning som jag upplevde första gången jag hörde honom.

Då var det något helt nytt för mig. Jag föll handlöst för musiken! Jag föll antagligen handlöst för mannen bakom den också, men att erkänna något sådant för någon annan eller ens för mig själv, stod givetvis under min värdighet. Denna ansträngda idolkärlek erkändes nog inte förrän jag blivit lite äldre, när jag hade kommit tillrätta med min roll som hopplös romantiker och obotlig skäggälskare.

Skivan hette "Here be monsters" och jag lyssnade om och om igen. Den blev en del av min identitet, jag ansåg mig äga innebörden av orden han sjöng. Det var min första riktiga idol och den första musik som jag ansåg mig ha funnit på egen hand.

Den fåniga förälskelsen har svalnat något, även om ytan fortfarande lockar mig. Jag har tappat bort musiken på vägen. Kanske för att jag har varit lat och upptagen av annat eller för att jag inte faller lika hårt längre. Kanske har vi vuxit ifrån varandra, jag och Ed. Men jag har fortfarande kvar bilderna på honom som förut hängde på väggen.                                                           

                                
                                                                  Here be monsters

Bland glömd bråte

Nämen titta vad som dök upp en fredag i mina hörlurar! To Zion! Med Lauryn Hill. Briljant och bortglömt och en av min högst skattade skivor. Det kanske är så när alla skatter och all skit är nedpackade i en låda i en industripark, att man glömmer bort dem?

Den här skivan bör dock lyssnas på. God mrgon!
The Miseducation of Lauryn Hill

Splish splosh

Det är lite öde här på bloggen. Det är lite öde i mitt huvud också. Jag tror jag kan lida av vinteruttråkning. Det går ju inte över, det här tillståndet med låtsassol och kalla vindar. Jag sover dåligt också. Trots att jag somnar lätt som en plätt. Jag lovar att jag faller i sömn innan den genomsnittliga tiden 7 minuter. Ändå vaknar jag varannan timme och tittar på klockan. Som om jag hade något viktigt att passa! Känns ju oerhört patetiskt.

Dessutom kan jag inte på söndagar byta över till mitt favvo-musikprogram när den förbannade gudstjänsten går igång på P1. Klingan har ju ersatts med Nya Klingan, som är väldigt bra men som inte går klockan 11 och som alltså inte kan sysselsätta mig när jag dricker kaffe. Det är lite synd. Jag har samlat lite låtar jag har gillat den senaste tiden som Lennart Wretlind har spelat. Eller ja, de låtar som faktiskt funnits att hitta på Spotify. Jag har ersatt vissa låtar med annat jag tyckt passat in. God morgon och varsågoda!

                                                          Klingan och jag