Slott, Seat och säl.
(Passar det här inte dig så kolla in de tidigare förslagen efter din nya dröm: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12)
Visar inlägg med etikett filosofi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett filosofi. Visa alla inlägg
tisdag 6 maj 2014
Exempel 13.
Det är nya tider nu, och nya tider betyder nya drömmar. Istället för gamla tråkiga villa, volvo och vovve så drömmer jag om det här:
Slott, Seat och säl.
(Passar det här inte dig så kolla in de tidigare förslagen efter din nya dröm: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12)
Slott, Seat och säl.
(Passar det här inte dig så kolla in de tidigare förslagen efter din nya dröm: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12)
lördag 15 mars 2014
Exempel 12.
HERREGUD! Nu har det gått snart 3 månader sedan den här följetongen uppdaterades sist. Det är därför hög tid för exempel 12 i vår serie om vad som skulle kunna ersätta det gamla dammiga "Villa, volvo och vovve" i framtiden.
Nä, blä för "VVV", jag drömmer hellre om det här:
Gryt, Geely och grävling.
(Känner du dig inte sjukt sugen på just en grävling så kolla in de tidigare förslagen efter något som passar just dig: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11)
Nä, blä för "VVV", jag drömmer hellre om det här:
Gryt, Geely och grävling.
(Känner du dig inte sjukt sugen på just en grävling så kolla in de tidigare förslagen efter något som passar just dig: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11)
söndag 24 november 2013
måndag 4 november 2013
Exempel 10.
Vid det här laget borde ni veta vad det här handlar om men jag drar det igen.
Att drömma om villa, volvo och vovve känns inte så fräscht längre. "Vad ska jag drömma om istället?" frågar du kanske då. Här på FGIAÄ ger vi lite olika alternativ i form av en smidig webbföljetong.
I framtiden kan vi istället fylla våra dagböcker med drömmar om det här:
Träkoja, Toyota och tiger.
(Passar inte det så kanske någon av de här alternativen känns bättre: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9)
Att drömma om villa, volvo och vovve känns inte så fräscht längre. "Vad ska jag drömma om istället?" frågar du kanske då. Här på FGIAÄ ger vi lite olika alternativ i form av en smidig webbföljetong.
I framtiden kan vi istället fylla våra dagböcker med drömmar om det här:
Träkoja, Toyota och tiger.
(Passar inte det så kanske någon av de här alternativen känns bättre: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9)
söndag 29 september 2013
Exempel 9.
Villa, volvo och vovve är lika ute som stenyxor och att jaga med spjut. I individualismens anda väljer vi numer våra drömmar själva. Fullständig valfrihet kan dock göra en en smula likgiltig så därför har vi på FGIAÄ fixat lite tips på vad som kan ersätta den gamla drömmen om VVV.
Varsågod att börja drömma om detta.
Friggebod, Ferrari och falk.
(Passar inte det så kanske någon av de här alternativen känns bättre: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8)
Varsågod att börja drömma om detta.
Friggebod, Ferrari och falk.
(Passar inte det så kanske någon av de här alternativen känns bättre: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8)
söndag 22 september 2013
torsdag 25 juli 2013
måndag 8 juli 2013
Exempel 6.
I vårt nya, moderna och jämställda (nåja) samhälle passar inte gamla drömmar om villa, volvo och vovve in, nu är det nya drömmar som gäller! Känner du att det är svårt att hitta inspiration för vad som ska ingå i ditt nya drömliv och är rädd att du skall falla in i gamla mönster så titta här. Med hjälp av en smidig bloggföljetong här på FGIAÄ får du chansen att skapa din egen drömframtid, bra va?
Exempel 6.
Båt, Bentley och bisonoxe.
(Exempel 1, 2, 3, 4, 5)
Exempel 6.
Båt, Bentley och bisonoxe.
(Exempel 1, 2, 3, 4, 5)
tisdag 25 juni 2013
söndag 23 juni 2013
lördag 22 juni 2013
torsdag 20 juni 2013
Nya VVV, Ex. 2
Volvo, villa och vovve är old neeeeews. Så vad finns det då för alternativ till dessa gamla förlegade drömmar? Här är nästa exempel i bloggföljetongen 'Nya VVV'.
Exempel 2.
Vedbod, vespa och varan.
(Exempel 1 hittar du här)
Exempel 2.
Vedbod, vespa och varan.
(Exempel 1 hittar du här)
onsdag 19 juni 2013
Nya VVV
När kollektivet sammanstrålade för ett litet tag sedan gjorde vi en spaning:
Volvo, villa och vovve är SÅ UTE!
Därför tänkte jag nu påbörja en följetong om vad som är INNE*.
Exempel 1.
Lägenhet, Lamborghini och lama.
Exempel 2 kommer nästa vecka, eller imorgon. Vi får se. Stay tuned!
*Vad som är inne har bestämts gemensamt av kollektivet. Vi vet alltid bäst.
Volvo, villa och vovve är SÅ UTE!
Därför tänkte jag nu påbörja en följetong om vad som är INNE*.
Exempel 1.
Lägenhet, Lamborghini och lama.
Exempel 2 kommer nästa vecka, eller imorgon. Vi får se. Stay tuned!
*Vad som är inne har bestämts gemensamt av kollektivet. Vi vet alltid bäst.
fredag 21 december 2012
President Tyskland presenterar sig: Det intellektuella Tyskland
Hej alla bloggläsare!
Idag bjuder vi på en liten julklapp så här några dagar innan jul: GÄSTBLOGG från President Tyskland. Vår käre vän kommer i en följetong om x antal avsnitt proklamera sitt passionerade gillande av Tyskland. Vi hoppas ni kommer att dela hans entusiasm när resan är slut. Håll till godo!
President Tyskland:
För lite drygt 25 år sedan föddes jag. För lite drygt 25 år sedan förälskade jag mig i Tyskland. Man skulle kunna säga att det var som att jag föddes i fel land, men med en stark, halvt oförklarlig, koppling till Tyskland och det tyska.
Det yttrade sig först i sportsammanhang, där ju nationalism och nationell identifikation är väldigt viktiga, exempelvis är ett av mina starkaste minnen ifrån min tidiga barndom är ilskan och känslan av vanmakt som drabbar mig när Tyskland förlorar EM-finalen 92. Vidare hade jag som många andra barn en fantasivärld, ett låtsasland där allting kund vara precis så där perfekt som verkligheten inte var. Mitt låtsasland hette Mitt Tyskland.
Hur har då detta sedan följt mig genom livet, har det fortsatt att prägla mig genom åren, eller var detta blott ett barnsligt infall som gick över med åren och idag har spelat ut sin roll? Absolut inte, tvärtom skulle man kunna argumentera för att min kärlek till det tyska spelar ännu större roll idag än någonsin tidigare, eftersom jag i höstas bestämde mig för att ta nästa logiska steg i min germanofila utveckling och helt sonika flytta hit. Hit som i Tyskland. Det är nämligen i Berlin som de här raderna författas och det är utifrån det perspektivet som jag nu tänkte komma till själva kärnan i den här inläggsserien, jag tänkte nämligen att jag, i sann folkfostrande anda, skulle ta och förklara för alla er eventuella läsare varför ni också borde älska Tyskland och det tyska. Jag presenterar det i några korta, eller egentligen ganska långa, punkter. I första inlägget tänkte jag ta upp det vi skulle kunna kalla:
Det intellektuella Tyskland/den tyska intellektuella historien
Litteraturen
Med tanke på hur mycket det skrivits om böcker på bloggen på sistone börjar jag i denna punkten, och jag tänkte redan här klargöra att min definition av tysk litteratur helt enkelt är att den är skriven på tyska. Blir så himla snårigt annars.
Den tyska litteraturhistorien innehåller nästan skrämmande många klassiker och omistliga namn i världslitteraturen, från de tidiga mästarna Goethe och Schiller, fram till mer sentida diton som Günther Grass, Hertha Müller eller Thomas Bernhard.
Men framförallt rymmer den också min favoritförfattare alla kategorier, mannen som kan få världsalltet att kännas trångt och klaustrofobiskt, som kan göra mig fysiskt illamående med en korthuggen miljöbeskrivning. Mannen som får det storslaget vackra Prag att kännas som en fängelsecell, nämligen Franz Kafka.
Alla som till äventyrs inte läst honom ännu kan känna förtröstan över att det inte behöver ta lång tid, hans noveller är briljanta och snabblästa, I straffkolonin är en lysande början där man får en känsla för hans tematik och prosa och fungerar som ett avstamp för att sedan bekanta sig med både fler av hans noveller och hans romaner. Den har också en förmåga att få en att tro att man skulle kunna skriva lika bra själv. Tills man försöker.
Nu ska jag inte bli för långrandig enbart om Kafka, det finns ju mängder med andra namn i denna litterära fauna, som alla är intressanta. Samhällskritiska författare som Biermann, Tucholsky eller Brecht. Mästare i det längre formatet som Mann, eller filosofiskt intressanta som Hesse. Efterkrigstidsskildrare som Böll, migrantförfattare som Kaminer och Özdoğan, listan växer sig fort lång. Och då är vi än så länge bara inne på skönlitterärt, det är dags att ta upp nästa kategori
Filosofin
Det går inte att prata om filosofi eller idéhistoria utan att prata Tyskland, tillsammans med Frankrike har man gjort det absolut största avtrycket i den moderna filosofin. Efter att i sitt tänkande ha varit låsta i olika former av religiösa bojor under medeltiden börjar de tyska filosoferna från Kant och framåt spela en allt större roll i den filosofiska historien. Huruvida Hegel sen bygger vidare på, eller bryter helt med, det Kant skapat är förvisso omtvistat, men att Hegel själv får väldigt stort inflytande är oomtvistat. Med sina idéer om dialektik och inkorporerandet av den fria viljan i sitt filosofiska system blev han mycket inflytelserik under hela 1800-talet, bland annat en inte helt okänd tysk vid namn Karl Marx hittade där en hel del inspiration. Detta 1800-tal är för övrigt så fullproppat av tyska filosofer att jag inte kan ta upp alla, men kan väl nämna namn som Schopenhauer, Feuerbach och Nietzsche.
När
seklet vänder är det tyska riket en enastående intellektuellt makt och
och det filosofer och vetenskapsmän från det tyska språkområdet intar en
dominerande ställning inom oroväckande många discipliner. Man kan nämna
filosofer som Heidegger, fenomenologen Husserls kanske främste
arvtagare, och Wittgenstein. Eller varför inte ta det faktum att det
tyska riket under den förvisso korta perioden fram till första
världskrigets slut, då det upphör att existera, kammar hem fler
nobelpris än Storbritannien, Frankrike, USA och Ryssland tillsammans?
(Passar inte riktigt in här, men kände att jag ville få in detta
enastående stycke fakta någonstans.)
Därefter kommer en period som självklart är svårhanterad för tyskarna upp till denna dag, även ovan nämnda Heidegger är ju svårt anstruken av sitt agerande under nazi-åren, men den tyska filosfin fortsätter utvecklas med Frankfurt-skolan och namn som Adorno och Habermas intar snart framträdande roller. För att fortsätta med namedroppingen som jag inledde här ovan så kan jag också passa på att nämna Jaspers, Arendt och Horkheimer, men vill ni läsa mer om dem får ni googla.
Se där! Det blev en väldigt snabb genomgång av det intellektuella tyska arvet, även om jag kände mig nödgad att skala bort de naturvetenskapliga tyskarna, hade helt enkelt aldrig blivit färdig med inlägget om det jag hade tagit med dem. Dock ska jag väl snabbt nämna att vi, till exempel, har tyskar att tacka för att vi idag kan föda vår befolkning (konstgödsel) och lindra huvudvärk (acetylsalicylsyra). Även småsaker som relativitetsteori, kvantfysik och stora delar av den moderna kemin har tyska upphovsmän. Så jag kan inte annat än instämma i tyskarnas egen slogan:
Deutschland ist das Land der Ideen (Tyskland är idéernas land).
Hoppas gästbloggen var uppskattad, för det lär komma mer, nästa gång blir temat Tysk fotboll.
BIs dann!
Kristian aka President Tyskland
Idag bjuder vi på en liten julklapp så här några dagar innan jul: GÄSTBLOGG från President Tyskland. Vår käre vän kommer i en följetong om x antal avsnitt proklamera sitt passionerade gillande av Tyskland. Vi hoppas ni kommer att dela hans entusiasm när resan är slut. Håll till godo!
President Tyskland:
För lite drygt 25 år sedan föddes jag. För lite drygt 25 år sedan förälskade jag mig i Tyskland. Man skulle kunna säga att det var som att jag föddes i fel land, men med en stark, halvt oförklarlig, koppling till Tyskland och det tyska.
Det yttrade sig först i sportsammanhang, där ju nationalism och nationell identifikation är väldigt viktiga, exempelvis är ett av mina starkaste minnen ifrån min tidiga barndom är ilskan och känslan av vanmakt som drabbar mig när Tyskland förlorar EM-finalen 92. Vidare hade jag som många andra barn en fantasivärld, ett låtsasland där allting kund vara precis så där perfekt som verkligheten inte var. Mitt låtsasland hette Mitt Tyskland.
Hur har då detta sedan följt mig genom livet, har det fortsatt att prägla mig genom åren, eller var detta blott ett barnsligt infall som gick över med åren och idag har spelat ut sin roll? Absolut inte, tvärtom skulle man kunna argumentera för att min kärlek till det tyska spelar ännu större roll idag än någonsin tidigare, eftersom jag i höstas bestämde mig för att ta nästa logiska steg i min germanofila utveckling och helt sonika flytta hit. Hit som i Tyskland. Det är nämligen i Berlin som de här raderna författas och det är utifrån det perspektivet som jag nu tänkte komma till själva kärnan i den här inläggsserien, jag tänkte nämligen att jag, i sann folkfostrande anda, skulle ta och förklara för alla er eventuella läsare varför ni också borde älska Tyskland och det tyska. Jag presenterar det i några korta, eller egentligen ganska långa, punkter. I första inlägget tänkte jag ta upp det vi skulle kunna kalla:
Det intellektuella Tyskland/den tyska intellektuella historien
Litteraturen
Med tanke på hur mycket det skrivits om böcker på bloggen på sistone börjar jag i denna punkten, och jag tänkte redan här klargöra att min definition av tysk litteratur helt enkelt är att den är skriven på tyska. Blir så himla snårigt annars.
Den tyska litteraturhistorien innehåller nästan skrämmande många klassiker och omistliga namn i världslitteraturen, från de tidiga mästarna Goethe och Schiller, fram till mer sentida diton som Günther Grass, Hertha Müller eller Thomas Bernhard.
Men framförallt rymmer den också min favoritförfattare alla kategorier, mannen som kan få världsalltet att kännas trångt och klaustrofobiskt, som kan göra mig fysiskt illamående med en korthuggen miljöbeskrivning. Mannen som får det storslaget vackra Prag att kännas som en fängelsecell, nämligen Franz Kafka.
Alla som till äventyrs inte läst honom ännu kan känna förtröstan över att det inte behöver ta lång tid, hans noveller är briljanta och snabblästa, I straffkolonin är en lysande början där man får en känsla för hans tematik och prosa och fungerar som ett avstamp för att sedan bekanta sig med både fler av hans noveller och hans romaner. Den har också en förmåga att få en att tro att man skulle kunna skriva lika bra själv. Tills man försöker.
Nu ska jag inte bli för långrandig enbart om Kafka, det finns ju mängder med andra namn i denna litterära fauna, som alla är intressanta. Samhällskritiska författare som Biermann, Tucholsky eller Brecht. Mästare i det längre formatet som Mann, eller filosofiskt intressanta som Hesse. Efterkrigstidsskildrare som Böll, migrantförfattare som Kaminer och Özdoğan, listan växer sig fort lång. Och då är vi än så länge bara inne på skönlitterärt, det är dags att ta upp nästa kategori
Filosofin
Det går inte att prata om filosofi eller idéhistoria utan att prata Tyskland, tillsammans med Frankrike har man gjort det absolut största avtrycket i den moderna filosofin. Efter att i sitt tänkande ha varit låsta i olika former av religiösa bojor under medeltiden börjar de tyska filosoferna från Kant och framåt spela en allt större roll i den filosofiska historien. Huruvida Hegel sen bygger vidare på, eller bryter helt med, det Kant skapat är förvisso omtvistat, men att Hegel själv får väldigt stort inflytande är oomtvistat. Med sina idéer om dialektik och inkorporerandet av den fria viljan i sitt filosofiska system blev han mycket inflytelserik under hela 1800-talet, bland annat en inte helt okänd tysk vid namn Karl Marx hittade där en hel del inspiration. Detta 1800-tal är för övrigt så fullproppat av tyska filosofer att jag inte kan ta upp alla, men kan väl nämna namn som Schopenhauer, Feuerbach och Nietzsche.
Därefter kommer en period som självklart är svårhanterad för tyskarna upp till denna dag, även ovan nämnda Heidegger är ju svårt anstruken av sitt agerande under nazi-åren, men den tyska filosfin fortsätter utvecklas med Frankfurt-skolan och namn som Adorno och Habermas intar snart framträdande roller. För att fortsätta med namedroppingen som jag inledde här ovan så kan jag också passa på att nämna Jaspers, Arendt och Horkheimer, men vill ni läsa mer om dem får ni googla.
Se där! Det blev en väldigt snabb genomgång av det intellektuella tyska arvet, även om jag kände mig nödgad att skala bort de naturvetenskapliga tyskarna, hade helt enkelt aldrig blivit färdig med inlägget om det jag hade tagit med dem. Dock ska jag väl snabbt nämna att vi, till exempel, har tyskar att tacka för att vi idag kan föda vår befolkning (konstgödsel) och lindra huvudvärk (acetylsalicylsyra). Även småsaker som relativitetsteori, kvantfysik och stora delar av den moderna kemin har tyska upphovsmän. Så jag kan inte annat än instämma i tyskarnas egen slogan:
Deutschland ist das Land der Ideen (Tyskland är idéernas land).
Hoppas gästbloggen var uppskattad, för det lär komma mer, nästa gång blir temat Tysk fotboll.
BIs dann!
Kristian aka President Tyskland
måndag 18 juni 2012
Dagens Harry Potter-iakttagelse
Det är vetenskapligt bevisat att Harry Potter and the Prisoner of Azkaban är världens bästa bok. Den är helt enkelt perfekt. Dessutom är hela serien om pojken som överlevde världens bästa serie i en rad genrer (exempelvis boarding school, äventyr, ungdomslitteratur, magiska världar, generationsromaner, epos och klassiker för att nämna ett axplock). Alltså är det inte alls underligt att trion bakom bloggen du just nu läser har ägnat oräkneliga timmar åt att läsa, läsa om, analysera och diskutera denna magnifika boksvit. Och trots 12+ år av denna ärofyllda sysselsättning så slås i alla fall jag ständigt av nya aspekter. Här är min senaste:
Varför är så många karaktärer i Harry Potter ensambarn?
De jag kan komma på utan ansträngning:
Harry
Hermione
Neville
Draco
Snape
Voldemort
James Potter
Dudley
Luna
Voldemorts pappa (?)
Sen finns det massvis av småkaraktärer (och endel större) vars syskonstatus aldrig nämns. Men håll med om att det är överhängande många bärande karaktärer som inte har några syskon. Statistiskt ohållbart säger jag! Om man jämför med de bärande karaktärer som har syskon så kommer ju familjen Weasley såklart dra upp snittet, men de är ju också freaks eftersom de är sju syskon i samma familj. Andra karaktärer som har syskon:
Dumbledore
Lily Potter
Sirius Black
Tvillingarna Patel
Fleur
ehhh Voldemorts mamma
SKITSVÅRT att komma på. Det känns som att det oftare är fastlsaget att en karaktär INTE har syskon än att en har det. Vad är då betydelsen av detta? Jag vet inte. JK Rowling har själv typ två syskon tror jag, så inget sånt. Att Harry är ett föräldralöst ensambarn är inte otippat, det finns en lång tradidtion av den sortens hjältar i litteratur och sagor (se Charels Dickens, Atrid Lindgren, bröderna Grimm etc). Men att så många karaktärer i ett såpass stort och detaljerat persongalleri är klassificerade ensambarn? Var Rowling bara för lat, undrar man? Eller tänker hon sig att de flesta har syskon som är så obskyra och tråkiga att de inte förtjänar att nämnas, men att en status som ensambarn säger såpass mycket om en person att det tillför till berättelsen att poängtera det varje gång det är så?
Varför är så många karaktärer i Harry Potter ensambarn?
De jag kan komma på utan ansträngning:
Harry
Hermione
Neville
Draco
Snape
Voldemort
James Potter
Dudley
Luna
Voldemorts pappa (?)
Sen finns det massvis av småkaraktärer (och endel större) vars syskonstatus aldrig nämns. Men håll med om att det är överhängande många bärande karaktärer som inte har några syskon. Statistiskt ohållbart säger jag! Om man jämför med de bärande karaktärer som har syskon så kommer ju familjen Weasley såklart dra upp snittet, men de är ju också freaks eftersom de är sju syskon i samma familj. Andra karaktärer som har syskon:
Dumbledore
Lily Potter
Sirius Black
Tvillingarna Patel
Fleur
ehhh Voldemorts mamma
SKITSVÅRT att komma på. Det känns som att det oftare är fastlsaget att en karaktär INTE har syskon än att en har det. Vad är då betydelsen av detta? Jag vet inte. JK Rowling har själv typ två syskon tror jag, så inget sånt. Att Harry är ett föräldralöst ensambarn är inte otippat, det finns en lång tradidtion av den sortens hjältar i litteratur och sagor (se Charels Dickens, Atrid Lindgren, bröderna Grimm etc). Men att så många karaktärer i ett såpass stort och detaljerat persongalleri är klassificerade ensambarn? Var Rowling bara för lat, undrar man? Eller tänker hon sig att de flesta har syskon som är så obskyra och tråkiga att de inte förtjänar att nämnas, men att en status som ensambarn säger såpass mycket om en person att det tillför till berättelsen att poängtera det varje gång det är så?
 |
| *kanye shrug* |
torsdag 5 april 2012
Toast toast toast
Jag tar ingen som helst ära för den filosofiska tanken som formuleras i den här bilden, däremot tar jag lite ära för bilden. Förövrigt anser jag att människorna är skyldiga både vad det gäller dödandet och rostandet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)