Hej alla bloggläsare!
Idag bjuder vi på en liten julklapp så här några dagar innan jul: GÄSTBLOGG från President Tyskland. Vår käre vän kommer i en följetong om x antal avsnitt proklamera sitt passionerade gillande av Tyskland. Vi hoppas ni kommer att dela hans entusiasm när resan är slut. Håll till godo!
President Tyskland:
För
lite drygt 25 år sedan föddes jag. För lite drygt 25 år sedan
förälskade jag mig i Tyskland. Man skulle kunna säga att det var som att
jag föddes i fel land, men med en stark, halvt oförklarlig, koppling
till Tyskland och det tyska.
Det
yttrade sig först i sportsammanhang, där ju nationalism och nationell
identifikation är väldigt viktiga, exempelvis är ett av mina starkaste
minnen ifrån min tidiga barndom är ilskan och känslan av vanmakt som
drabbar mig när Tyskland förlorar EM-finalen 92. Vidare hade jag som många andra barn en fantasivärld, ett låtsasland
där allting kund vara precis så där perfekt som verkligheten inte var.
Mitt låtsasland hette Mitt Tyskland.
Hur
har då detta sedan följt mig genom livet, har det fortsatt att prägla
mig genom åren, eller var detta blott ett barnsligt infall som gick över
med åren och idag har spelat ut sin roll? Absolut inte, tvärtom skulle
man kunna argumentera för att min kärlek till det tyska spelar ännu
större roll idag än någonsin tidigare, eftersom jag i höstas bestämde
mig för att ta nästa logiska steg i min germanofila utveckling och helt
sonika flytta hit. Hit som i Tyskland. Det är nämligen i Berlin som de
här raderna författas och det är utifrån det perspektivet som jag nu
tänkte komma till själva kärnan i den här inläggsserien, jag tänkte
nämligen att jag, i sann folkfostrande anda, skulle ta och förklara för
alla er eventuella läsare varför ni också borde älska Tyskland och det
tyska. Jag presenterar det i några korta, eller egentligen ganska långa,
punkter. I första inlägget tänkte jag ta upp det vi skulle kunna kalla:
Det intellektuella Tyskland/den tyska intellektuella historien
Litteraturen
Med
tanke på hur mycket det skrivits om böcker på bloggen på sistone börjar
jag i denna punkten, och jag tänkte redan här klargöra att min
definition av tysk litteratur helt enkelt är att den är skriven på
tyska. Blir så himla snårigt annars.
Den
tyska litteraturhistorien innehåller nästan skrämmande många klassiker
och omistliga namn i världslitteraturen, från de tidiga mästarna Goethe
och Schiller, fram till mer sentida diton som Günther Grass, Hertha
Müller eller Thomas Bernhard.
Men
framförallt rymmer den också min favoritförfattare alla kategorier,
mannen som kan få världsalltet att kännas trångt och klaustrofobiskt,
som kan göra mig fysiskt illamående med en korthuggen miljöbeskrivning.
Mannen som får det storslaget vackra Prag att kännas som en
fängelsecell, nämligen Franz Kafka.
Alla
som till äventyrs inte läst honom ännu kan känna förtröstan över att
det inte behöver ta lång tid, hans noveller är briljanta och snabblästa,
I straffkolonin
är en lysande början där man får en känsla för hans tematik och prosa
och fungerar som ett avstamp för att sedan bekanta sig med både fler av
hans noveller och hans romaner. Den har också en förmåga att få en att
tro att man skulle kunna skriva lika bra själv. Tills man försöker.
Nu
ska jag inte bli för långrandig enbart om Kafka, det finns ju mängder
med andra namn i denna litterära fauna, som alla är intressanta.
Samhällskritiska författare som Biermann, Tucholsky eller Brecht.
Mästare i det längre formatet som Mann, eller filosofiskt intressanta
som Hesse. Efterkrigstidsskildrare som Böll, migrantförfattare som
Kaminer och Özdoğan, listan växer sig fort lång. Och då är vi än så
länge bara inne på skönlitterärt, det är dags att ta upp nästa kategori
Filosofin
Det
går inte att prata om filosofi eller idéhistoria utan att prata
Tyskland, tillsammans med Frankrike har man gjort det absolut största
avtrycket i den moderna filosofin. Efter att i sitt tänkande ha varit
låsta i olika former av religiösa bojor under medeltiden börjar de tyska
filosoferna från Kant och framåt spela en allt större roll i den
filosofiska historien. Huruvida Hegel sen bygger vidare på, eller bryter
helt med, det Kant skapat är förvisso omtvistat, men att Hegel själv
får väldigt stort inflytande är oomtvistat. Med sina idéer om dialektik
och inkorporerandet av den fria viljan i sitt filosofiska system blev
han mycket inflytelserik under hela 1800-talet, bland annat en inte helt
okänd tysk vid namn Karl Marx hittade där en hel del inspiration. Detta
1800-tal är för övrigt så fullproppat av tyska filosofer att jag inte
kan ta upp alla, men kan väl nämna namn som Schopenhauer, Feuerbach och
Nietzsche.
När
seklet vänder är det tyska riket en enastående intellektuellt makt och
och det filosofer och vetenskapsmän från det tyska språkområdet intar en
dominerande ställning inom oroväckande många discipliner. Man kan nämna
filosofer som Heidegger, fenomenologen Husserls kanske främste
arvtagare, och Wittgenstein. Eller varför inte ta det faktum att det
tyska riket under den förvisso korta perioden fram till första
världskrigets slut, då det upphör att existera, kammar hem fler
nobelpris än Storbritannien, Frankrike, USA och Ryssland tillsammans?
(Passar inte riktigt in här, men kände att jag ville få in detta
enastående stycke fakta någonstans.)
Därefter
kommer en period som självklart är svårhanterad för tyskarna upp till
denna dag, även ovan nämnda Heidegger är ju svårt anstruken av sitt
agerande under nazi-åren, men den tyska filosfin fortsätter utvecklas
med Frankfurt-skolan och namn som Adorno och Habermas intar snart
framträdande roller. För att fortsätta med namedroppingen som jag
inledde här ovan så kan jag också passa på att nämna Jaspers, Arendt och
Horkheimer, men vill ni läsa mer om dem får ni googla.
Se
där! Det blev en väldigt snabb genomgång av det intellektuella tyska
arvet, även om jag kände mig nödgad att skala bort de naturvetenskapliga
tyskarna, hade helt enkelt aldrig blivit färdig med inlägget om det jag
hade tagit med dem. Dock ska jag väl snabbt nämna att vi, till exempel,
har tyskar att tacka för att vi idag kan föda vår befolkning
(konstgödsel) och lindra huvudvärk (acetylsalicylsyra). Även småsaker
som relativitetsteori, kvantfysik och stora delar av den moderna kemin
har tyska upphovsmän. Så jag kan inte annat än instämma i tyskarnas egen
slogan:
Deutschland ist das Land der Ideen (Tyskland är idéernas land).
Hoppas gästbloggen var uppskattad, för det lär komma mer, nästa gång blir temat Tysk fotboll.
BIs dann!
Kristian aka President Tyskland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar