Keming och Kerning

Jag har världens fulaste handstil.

Det är inget försök till att fiska komplimanger, som när man säger att ens rumpa är tjock, utan det är ett faktum. Trots mina lågstadiefröknars tappra försök så lärde jag mig aldrig att hålla pennan rätt. Mitt krampaktiga tag om pennan resulterar därför i lika krampaktiga bokstäver. Förslag om att försöka tänka att jag ritar bokstäverna istället har inte fungerat. När jag skriver ser det fult ut. Punkt slut.

Dessa fula bokstäver har förföljt mig in i den digitala världen. Min fula handstil har spökat varje gång jag velat göra en "snygg" text och resulterat i att jag helt enkelt tänkt att jag inte kan det där med bokstäver.

När jag häromdagen satt och tittade igenom bilder jag gjort kände jag att något saknades. De flesta bilderna var helt tysta. Det saknades text. När jag senare satt och bläddrade i en glansig tidning och såg ett snyggt uppslag men en elegant placerad rubrik så klickade nånting till i mig. Fylld av ett ovanligt stort självförtroende tänkte jag "Nä! Jag kan också det där!" och bestämde mig för att bevisa det för mig själv.

Nu har jag kommit igång med att försöka lära mig att få till snygga texter. Visa att jag nog kan jag med om jag bara övar och läser på. Jag har slutat vara rädd. Jag vet att folk som är proffs på typografi och kan allt om kerning, underhäng och seriffer kommer kunna hitta massor av saker att klaga på i det jag gör men jag vet också att man bara blir bättre genom att öva.

Ytterligare en sak som hindrat mig innan är det där med vad som ska stå skrivet med dessa omsorgsfullt behandlade bokstäver. Ska man lägga tid på att skriva något snyggt så måste det väl vara kärnfullt? Inte då! Ska man vänta på rätt texter får man aldrig tillfälle att öva. Min första övning var att helt enkelt att skriva ner det jag tänkte: "Jag kan också!"

Nästa steg var att blanda texten med en bild. Jag hade en gammal bild på en stol som jag gjorde för längesedan men som inte kommit till användning än. Den parades ihop med ännu en nonsenstext som i alla fall anknöt till bilden.

Till alla typografer kan jag lägga till en brasklapp om att det finns en rad saker jag tänker "fixa till" i den här bilden men det skiter jag i just nu.

Nu har jag kommit igång och försöker att se till att hitta tillfällen att göra sådana här små "planscher" för att ge mig själv möjligheten att lära mig istället för att tänka att jag inte kan. Planschen jag gjorde idag var inspirerad av min lunch och den kommer kanske upp någon annan gång. (Bilden alltså, inte lunchen)

Dagens tips blir att sluta vara rädd, det leder nämligen ingen vart.