MatBonanza

Jag har den senaste veckan förkovrat mig i mat-TV! Åh, jag känner inspirationen flöda och viljan att springa ut och handla vackra råvaror gör mig nipprig. Det jag har tittat på är Junior Masterchef Australia. Barn i åldern 8-12 som lagar mat som är häpnadsväckande proffsig, rolig, god. Alla borde se detta program, vare sig man gillar mat eller inte för det är så förbannat trevligt. Jag är totalt ointresserad av intriger och tävlingar där folk bara bli ledsna. Masterchef Australia fokuserar på utveckling av matkonsten, på samarbete och på att det ska vara kreativt, allt jag behöver för att bli en lycklig människa. Jag blir helt lycklig. Jag lär mig massor! Och framför allt får jag matidéer. Just nu sitter jag och är stressad över all mat jag måste laga men varken har tid till eller tillräckligt mycket med pengar för.

Jag kan sitta i timmar och surfa runt bland matbloggar och läsa kokböcker. Jag följer sällan recept om det inte har med bakning att göra, för att baka det är kemi, och fuckar man upp grundkoncepten där fungerar det inte. När jag väl behärskar dem är det dock fritt fram att göra om och pröva nytt. Jag söker på lokala matregioner runt om i världen för att lära mig vilka kryddor, tillagningsmetoder och råvaror som är typiska för just den platsen. Jag vill veta varför och jag vill se hur man äter tillsammans. Jag har inga svårigheter med att minnas smakkombos eller tekniker för att få till det perfekta köttet. Mat är det enklaste jag vet att minnas. Jag går in och ut ur olika faser: ett tag är det svenska smaker, en annan mexikanska, en tredje ger jag mig på en region i Kina. Jag lämnar dem och börjar snöa in på den perfekta hamburgaren eller varför inte hommousen. Jag läser om och prövar nytt och det tar aldrig slut. 

En sak är dock av största vikt. Matlagningen får inte gå över styr. Den får inte bli självklar hur som helst. Det går inte att laga kötträtter hela tiden, det är respektlöst mot resten av naturen, mot våra kroppar och mot kreativiteten. Det går inte köpa frukt och grönt som överhuvudtaget inte är i säsong i Sverige eller ens i närliggande europeiska länder hur som helst. Ska detta göras är det vid särskilda tillfällen. Jag kan inte alltid laga mat extraordinär, vardagsvis kör jag så säsongsbetonat det går. Tråkigt ibland, ljuvligt många gånger. Mitt stora intresse för mat gör inte att jag får storhetsvansinne. Med mitt intresse finns också ett ansvar för vad det är jag faktiskt lagar. För mig är det centralt att respektera jorden som jag i min existens som människa är högst beroende av och inte ta för givet att allt jag "vill ha" och "behöver" alltid ska finnas. Ju mer jag lär mig av mat desto mindre beroende blir jag sensationella råvaror, som egentligen inte borde finnas mig tillgängligt året runt, för att skapa sanslöst god mat. Ju mer jag kan, ju fler tekniker jag lär mig och ju mer jag känner råvarorna, desto mer otroliga saker kan jag få till. 

Ta till exempel blomkål. En för många tråkig och även äcklig grönsak som jag det senaste året har kommit att tokälska! Jag rostar den i ugn och äter i en sallad, jag rostar den i ugn och mixar slät till soppa tillsammans med lök, vitlök och bönor och toppar med finhackat vinteräpple och rostade mandlar, jag kokar den med mjölk och grädde och mixar fluffig och krämig som puré till smörstekt fisk och jag äter den rå i små små små bitar blandad torkade tranbär, svarta linser, valnötter, rostad grönkål och en dressing på hemgjord senap, svensk honung och rapsolja.

Så, ta och kolla några avsnitt Junior Masterchef Australia och få lite matkärlek serverat!