Allt är inte guld som glimmar (ibland är det bajs in disguise)

Hej bokbloggen. Jag är sjuk. Förkyld. Leaking mucus out of every orifice. Således på ganska dåligt humör. Därför tänkte jag gnälla av mig lite och skriva om en typ av böcker som vi hittills inte nämnt här på bloggy. Jag pratar om SKITBÖCKER. Inte böcker som helt uppenbart är kassa, lättsmälta underhållningsverk som man läser av samma anledning som man tittar på typ America's next top model - avslappnande lobotomi. Nej nej. Nu vill jag prata om de verkliga bovarna på biblioteken. Böckerna som LÅTSAS VARA BRA. De har seriösa omslag. De har citat från erkända författare eller kritiker som hyllar dem på framsidan. De kanske rent av är klassiker. Men skenet bedrar. Och efteråt så känner man sig duperad och rent förbannad över att man LURATS slösa tid på en bok som BORDE varit bra, men som visade sig vara förklätt BAJS.

VARNING UTFÄRDAS. 

A Discovery of Witches av Deborah Harkness
Jag kan erkänna direkt att jag inte trodde att detta skulle vara någon litterär höjdpunkt i mitt liv. Men spänning, mysterium, en kvinnlig akademiker i huvudrollen samt magi - det är typiskt sådant som jag kan götta ner mig i. När jag plockade upp denna tegelsten fick jag genast förnimmelser från The Witching Hour av Anne Rice, ett familjepos om häxor och förbannelser som sträckte sig över hundratals år och dussintals karaktärer. Det är en skräckroman som är bra i sin genre, och det var något sådant jag hoppades på med A Dsicovery of Witches.
Mina förhoppningar grusades o det grövsta. Denna bok är en jävla soppa av irriterande karaktärer som tar idiotiska beslut. De första hundra sidorna lovar spännande grejer, men de trådarna släpps sedan för vinden och ersätts av en skittråkig kärlekshistoria som är typ Bella och Edward i Twilight fast med äldre människor som gillar att dricka vin och gå på yoga ihop. Ofta. Alltså jag skojar inte: författaren beskriver hur hjältinnan och hennes astråkiga  vampyrpojkvän dricker vin och går på yoga FLERA GÅNGER. Man bara: is this real life? VEM SKRIVER OM SÅ TRÅKIGA SAKER HERREGUD. Som inte ens för handlingen frammåt en enda millimeter. Det enda som är tråkigare än att motionera själv är att LÄSA om folk som motionerar.

Jag slutade läsa boken i affekt när jag hade kanske 50 sidor kvar. Min sista smula tålamod var spenderad. Jag skrek rakt ut: JAG SKITER I HUR DET GÅR JAG HOPPAS ALLA DÖR OCH NI ALDRIG HITTAR DEN DÄR MAGISKA BOKEN ELLER VAD DET NU VAR NI SA ATT NI SKULLE GÖRA FÖR 400 SIDOR SEDAN.

The Pillars of the Earth av Ken Follett
Gjordes till TV-serie för några år sedan och folk på internet sa att den var bra (lita aldrig på folk på internet) så jag tog mig an boken. Ännu en tegelsten. Det är England på medeltiden och en rad sammanträffanden och vägar som korsas leder till att en pampig katedral ska byggas i någon lortig stad, minns ej vilken. Man får följa en handfull karaktärer kring detta projekt. En stenhuggare/arkitekt och hans familj, en munk, lite adel. ALLA ÄR HELT JÄVLA DUMMA I HUVUDET. Munken är den enda som är lite, lite okej. Men det hjälper inte, en sten kan inte hålla tillbaka en störtflod av bajs. Ingen är trovärdig som männsklig varelse för fem öre. De dumma är JÄTTEDUMMA, de onda är JÄTTEONDA, och de som inte gjort något blir straffade av de onda hela tiden för att det typ är medeltiden och det var så då. Eller nåt.

Boken börjar med att en kvinna dör av att föda barn i skogen. Hennes man och två äldre barn blir ledsna, slänger barnet på en hög med jord, och går där ifrån. Mannen är förkrossad... i ca en kvart tills det dyker upp en kvinna i mantel och inget under ur dimman och de ligger med varandra i en glänta. VÄNTA VA??? Sedan blir de ihop. "ok". Jag slutade läsa efter exakt halva boken då det sker en extremt brutal och i detalj beskriven våldtäkt mot en 15-årig flicka. Vidrigt. Onödigt. Misogynt.

De enda intressanta delarna i boken handlade om själva katedralen och hur den byggdes. Det hade jag lika gärna kunnat läsa om på wikipedia.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Tvingades läsa den i åttan. "Sjunk, båtjävel, sjunk" ljöd som ett mantra i mitt huvud. Återigen detta problem: eftersom den utspelar sig förr i tiden så måste alla karaktärer av någon anledning vara DUMMA I HUVUDET. När kom vi överens om detta? Jag ställer inte upp på det!
Synopsis/sensmoral: Fattiga smålänningar är för dåliga för att leva - när deras barn inte svälter ihjäl så äter de ihjäl sig - så de tar sitt pick och pack (typ en bibel och lite grus) och ger sig av till Amerikat. Hela boken utspelar sig på båten dit. Alla kräks. Alla är ledsna. Prästens fru dör och man bara YESSSS RÄTT ÅT DEN GUBBJÄVELN! Peter Jöback lär horans dotter att prata engelska i smyg. Mer spyor. Inlagd sill. Karl-Oskar är hoppfull, Kristina är skeptisk (spoiler alert: hela boksviten slutar med att hon FÖDER IHJÄL SIG. anar ett mönster här).