Detta tänker jag på

Jag tänker inte skriva en lång text med egna ord om detta. Jag har utkast på min dator, där jag börjat och börjat om för att försöka lyfta denna aspekt av våldtäktskulturen och av den syn samhället har på flickor, kvinnor och sexualitet. Det är något som har skavt i mig länge och som gör mig upprörd varje gång det dyker upp ett fall som leder till diskussion och en diskussion där all skuld läggs på offret, på kvinnan. Där en kvinnlig sexualitet och vilja till att utforska denna, är något som är otänkbart och rent ut sagt fel, så den förminskas, begränsas och trycks ner. SKÄMS OCH SKYLL ER SJÄLVA! Är väl det budskap som präntas in hos den grupp som kallas kvinnor.

Jag länkar här till några välformulerade inlägg om detta, inlägg som fångar de tankar jag själv bär på och har försökt att formulera.

Det är vi som är problemet

Tjejers sexualitet är fortfarande så tabubelagd att skammen få dem att vilja ta livet av sig

Då är dagen här som du väntat på du kan plocka av din mask, ta ett andetag denna sista dag, öppna upp Pandoras ask

Jag vet inte om jag är bitter, cynisk, fatalist, foliehatt, nihilist eller bara uttråkad, men jag har liksom börja längta efter undergången. Allt tyder på att vi styrt denna skuta så åt helvete fel att vi redan passerat the point of no return. Det ända värdiga som kvarsår är total apokalyps, alternativ en renande skärseld och pånyttfödelse. Precis som när digerdöden fick Europa att ta klivet ut ur den förra medeltiden och in i renässansen tycks det mig dags för storstädning av planeten. Inget kalas utan kras. Man får ta det onda med det goda.

Alltså, det kommer såklart bli svindeppigt och jävligt äckligt när vi alla dör dränkta i floder av förorenat vatten från de utfiskade haven som bara stiger och stiger, rosslande och feberyra av antibiotikaresistenta bakterier och supervirus. Men det är ju vårt eget fel. Vi har varit så upptagna med att upprätthålla extrema klassamhällen och en global fri kapitalism som inneburit överkonsumtion hos de få och veritabla skitliv hos de många att vi glömt bort att vi är ett naket litet däggdjur som lever på nåder av moder natur och kosmos. Vi uppfann elden, bärväska, grävkäppen, spjutet, hjulet, jordbruket, byråkratin, kriget, ångmaskinen, symaskinen, förbränningsmotorn, dynamiten och atombomben och så trodde vi att vi var odödliga, att vi lagt hela skapelsen vid våra fötter. Och det hade vi kanske, en liten stund. Men i samma sekund kissade vi på den, kallade dens mamma för hora och tände eld på hela skiten. Så nu sitter vi här, i fritt fall, och väntar på att krossas mot marken som rusar mot oss.

Hold on to your butts.

Så glöm inte bort
att ditt liv är kort
och att döden är din vän
är det värt ett garv
är det bara larv
att ni ses nån gång igen

I den mörka natt
hörs ett lyckligt skratt
du kan plocka av din mask
gör så gott du kan
om din dröm försvann
slå igen Pandoras ask