Overksam

Jag har idag inte gjort något vettigt. Igen. Men jag orkar då rakt inte tvinga er att ta del av mina våndor som nybliven vuxen med nypiercade öron, inget arbete och bara massa ytliga problem. Jag delar istället två högst intressanta artiklar/ krönikor med er. Som ni verkligen borde läsa. Om ni nu har tid i era liv fyllda av liv, jobb, umgänge, pendling, familj, kärestor, vettiga saker att göra:

Female purity is bullshit

"Vi är ekologiska analfabeter"


Hej då.

Då är dagen här som du väntat på du kan plocka av din mask, ta ett andetag denna sista dag, öppna upp Pandoras ask

Jag vet inte om jag är bitter, cynisk, fatalist, foliehatt, nihilist eller bara uttråkad, men jag har liksom börja längta efter undergången. Allt tyder på att vi styrt denna skuta så åt helvete fel att vi redan passerat the point of no return. Det ända värdiga som kvarsår är total apokalyps, alternativ en renande skärseld och pånyttfödelse. Precis som när digerdöden fick Europa att ta klivet ut ur den förra medeltiden och in i renässansen tycks det mig dags för storstädning av planeten. Inget kalas utan kras. Man får ta det onda med det goda.

Alltså, det kommer såklart bli svindeppigt och jävligt äckligt när vi alla dör dränkta i floder av förorenat vatten från de utfiskade haven som bara stiger och stiger, rosslande och feberyra av antibiotikaresistenta bakterier och supervirus. Men det är ju vårt eget fel. Vi har varit så upptagna med att upprätthålla extrema klassamhällen och en global fri kapitalism som inneburit överkonsumtion hos de få och veritabla skitliv hos de många att vi glömt bort att vi är ett naket litet däggdjur som lever på nåder av moder natur och kosmos. Vi uppfann elden, bärväska, grävkäppen, spjutet, hjulet, jordbruket, byråkratin, kriget, ångmaskinen, symaskinen, förbränningsmotorn, dynamiten och atombomben och så trodde vi att vi var odödliga, att vi lagt hela skapelsen vid våra fötter. Och det hade vi kanske, en liten stund. Men i samma sekund kissade vi på den, kallade dens mamma för hora och tände eld på hela skiten. Så nu sitter vi här, i fritt fall, och väntar på att krossas mot marken som rusar mot oss.

Hold on to your butts.

Så glöm inte bort
att ditt liv är kort
och att döden är din vän
är det värt ett garv
är det bara larv
att ni ses nån gång igen

I den mörka natt
hörs ett lyckligt skratt
du kan plocka av din mask
gör så gott du kan
om din dröm försvann
slå igen Pandoras ask

Jo, kommer ni ihåg den där frågan om klimatet?

GOD MORGON ALLA!

I dag (eller egentligen igår men då var det bara tjänstemän, i dag kommer de riktiga stjärnorna, politikerna) inleds ett nytt klimatmöte i Doha, i Qatar. Så här mycket skriver min lokaltidning Göteborgs-Posten om detta på sin förstasida på nätet:


INGET ALLS! DN har i alla fall någon form av artikelsamling längre ner på sin sida och en nyskriven krönika av Karin Bojs om hur jävla förbannat viktigt det här mötet är.
Klimatfrågan har blivit otrendig, irrelevant, världens stora dåliga samvete. För mig är det högst problematiskt. När man drabbas av denna klimatångest, precis som med annat som man i sitt liv får lätt panik och skämskänslor för, hamnar man nästan i ett apatiskt tillstånd. Snuddar hjärnan vid tanken viker man undan och det innebär att man aldrig riktigt vågar tänka tanken fullt ut och då går det sannerligen inte att göra något åt sitt obehag. Det är alltid dåligt och gällande klimatfrågan är det osannolikt dåligt.

Jag vill egentligen bara att vi alla ska ha lite koll på vad som händer. Jag vill att vi alla ska förstå att vår art faktiskt råkar vara beroende av att vi har en planet med de förutsättningar som har funnits här under vår livstid för att faktiskt kunna existera. Utan dessa förutsättningar kommer det bli djävulusiskt jobbigt. Jag ska strax iväg och hinner inte skriva mer i frågan. Läs gärna vad min vän David skriver på Naturskyddsföreningens blogg så länge.

Jag vill bara avsluta med att säga att problemet är inte att jorden kommer gå under. Den verkar ha klarat sig igenom en hel del utan att försvinna från Universums yta. Det är människan som är på väg bort.

Ha det gött// Johanna