Vissa saker får mig bara att känna nu nu nu och så slår hjärtat i supermansnabbhet i några intensiva sekunder och då är det som om man kan andas in hur mycket luft som helst och lukter blir till dofter och allt blir mjukt och luddigt så där som det blir när man sluter ögon ofrivilligt på grund av trötthet, trötthet efter att ha läst i en bok alldeles för länge natten före, suttit uppe och pratat eller bara rört sig vidare och vidare och haft svårt att sluta och så ryser man lite längs ryggraden och alla människor blir helt plötsligt vackra på ett obeskrivligt sätt och sen trampar man iväg på cykeln i överljushastighet och inget kan någonsin stoppa en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar