Ah, animal crackers are in this year!

Skrattfest:













Humor!

Och sen sommarens sommarplåga. Jag har valt den oberoende av vad som är sommarens sommarplåga. Den är jättebra.
Melanie – Animal Crackers

Best of Bokhyllan

Hej pretentiösa bokbloggen! Jag tänkte göra som Ranelid och skänka dig mina vackraste ord. Men inte mina ord, egentligen. Andras ord som jag snubblat på i böcker, som fått mig att haja till. Läsa en gång till. De där orden och meningarna som resonerar hela vägen ner i mina djupaste vrår och stannar kvar där länge. Som en fin tavla, fast med bokstäver och lättare att bära med sig. Varsågod, jag ger dig Carolinas bästa bokcitat:


Ur Maurice av E M Forster
"They were his last words, because Maurice had disappeared thereabouts, leaving no trace of his presence except a little pile of the petals of the evening primrose, which mourned from the ground like an expiring fire. To the end of his life Clive was not sure of the exact moment of departure, and with the approach of old age he grew uncertain whether the moment had yet occurred. The Blue Room would glimmer, ferns undulate. Out of some eternal Cambridge his friend began beckoning to him, clothed in the sun, and shaking out the scents and sounds of the May term."


Ur The Girl Who Fell Beneath Fairyland and Led the Revels There av Catherynne M Valente
"Hearts are difficult creatures, which is why children are spared the trouble of them. Hearts set about finding other hearts the moment they are born, and between them, they weave nets so frightfully strong and tight that you end up bound forever in hopeless knots, even to the shadow of a beast you knew and loved long ago."


Ur Cloud Atlas av David Mitchell
“Strip back the beliefs pasted on by governesses, schools, and states, you find indelible truths at one's core. Rome'll decline and fall again, Cortés'll lay Tenochtitlán to waste again, and later, Ewing will sail again, Adrian'll be blown to pieces again, you and I'll sleep under the Corsican stars again, I'll come to Bruges again, fall in and out of love with Eva again, you'll read this letter again, the sun'll grow cold again. Nietzsche's gramophone record. When it ends, the Old One plays it again, for an eternity of eternities.” 


Ur Wide Sargasso Sea av Jean Rhys
“I hated the mountains and the hills, the rivers and the rain. I hated the sunsets of whatever colour, I hated its beauty and its magic and the secret I would never know. I hated its indifference and the cruelty which was part of its loveliness. Above all I hated her. For she belonged to the magic and the loveliness. She had left me thirsty and all my life would be thirst and longing for what I had lost before I found it.” 


Ur The Princess Bride av William Goldman
“Do I love you? My God, if your love were a grain of sand, mine would be a universe of beaches.” 

“Life is pain, highness. Anyone who says differently is selling something.” 

~*~

Det finns såklart tusen och åter tusen till. Men för att ingen ska somna så får det räcka nu, och för att det alltid måste finnas en bild för alla som hatar bokstäver så avslutar jag med Bruce Springsteen utan tröja:

scenic world

senaste spellistan - flaskpost: SEND HELP

when I feel alive 
I try to imagine a careless life 
a scenic world where the sunsets are all 
breathtaking

Det allmänna tillståndet av ingenting som uppstår efter intensiva dagar av mat, alkohol, umgänge och snor

Nu var det slut igen. Hej då julen! Ses om typ ett år.

Det går i ett va? Först JUL. Sen NYÅR. Sen fyller alla jävlar år helt plötsligt (även jag). I denna tid av återhämntning och inväntning av åldrandet sitter jag och panikpresterar akademisk text. Det innebär att mitt första blogginlägg på detta år, 2013 (UDDA ÅR! ÅH nej! Udda år ger mig rysningar, jag känner alltid att de är liiiite sämre än jämna. Jag som ska fixa så mycket i år, jag hoppas till tusen att uddheten inte kommer ivägen.) inte kommer innehålla något vettigt alls. All hjärnkraft går till viktigare saker.

Jag ger er således en bild på Queen Victoria, som 4-åring:

Just a closer walk with thee

Jag gillar blås. Jag gillar att instrumenten försöker blänka. Jag gillar ljuden de gör. Framför allt gillar jag musik där ljuden harmoniserar eller i alla fall sammansmälter. Det här är berättelsen om hur jag introducerades för min pappas musik och hur den sedan har blivit min och en del av min existens.

Jag kommer ihåg första gången jag skulle "lyssna" på något. Pappa säger så: "Lyssna nu här! Hör du trumpeten?" Och så måste man "lyssna" och spänna ören och så ska man göra mer än att höra, man ska i princip delta i själva skapelseprocessen av ljudbilden. I vilket fall så är det här mitt första minne av min pappas musik. Jag säger så för att det är den bild jag har. Det är hela vår familjs musik men det är ändå mest pappas:

Jag vet inte hur gammal jag var. Jag måste ju varit vid medvetande och alltså inte någon form av kolli, jag har inga minnen så vitt jag minns från innan fyra års ålder. Jag var väl någonstans mellan 4 och 6 år gammal. Och pappa drar in mig i vardagsrummet och tvingar mig att sätta mig i en av våra skinnfåtöljer. Alltså ni vet, sådana där fåtöljer från IKEA som alla har men alltså dessa var i skinn och liksom slitna längst fram så skinnet hade blivit fnasig och hade man inte långbyxor eller typ kalasbyxor rev det lite på benen. Jag antar att mamma och pappa gillade dem. De matchade i alla fall vår skinnsoffa som var en tredelad modell som ändå satt ihop med någon form av läderbandsanordning undertill. Läderbanden gick av ganska snart till min stora förtjusning, för då kunde man lite lurigt placera sig mellan två av soffdelarna och sitta där tills de gled isär så man hamnade på golvet. Höjden av rolighet. Sjukt billig underhållning, fatta vad ekonomiskt det var för mina föräldrar att hålla mig sysselsatt?!
I vilket fall sätter pappa på en CD. Jag har verkligen inget minne av vilken, jag tror att det var någon form av blues, eller kanske Joe Cocker, men nej det var något mer rent bluesigt men det var i alla fall en man. Och jag våndades. Jag hade stora svårigheter med att förstå vad som var grejen med att jag skulle sitta där och "lyssna". Pappa var givetvis lyrisk. Han blir gärna det när det kommer till musik han älskar. Jag var en otacksam unge som inte alls fick känsla av en bluestolva och ville rymma på fläcken. (FYI så var det nog inte mer än rätt när mamma viskar "ungjävlar" om mig och mina låtsassystrar i den där videon ifrån middagen hemma hos dem i Katrineholm och vi leker hela havet stormar och vägrar sätta oss.) 

Hur stunden med musiken slutade den där gången minns jag inte. Det konstiga är att jag sedan har kommit att älska den musik min pappa lyssnar på. Att vi tillsammans var på Skivhugget och lyssnade på skivor och att det snart var ritual att lyssna på en väl utvald CD vid varje fredagsmys och extra festligt var det med nyinköpta skivor. Och så växte min musikaliska referensram. Det var bluesgubbar och Dylan och Beatles och jazz och svår pianojazz och ny jazz och lite äldre och lite The Duke och så en ofantlig mängd Dr John. Och med honom hela brass band-genre <3.

Jag har gjort en liten playlist med familjen S bästa låtar. Eller de jag kommer ihåg i vilket fall, eller typ inte bara de bästa utan också de flest lyssnade på men jag kan inte komma på allt så listan haltar om vi säger så. Den kommer att uppdateras kontinuerligt i takt med att jag får minnet tillbaka. Håll till godo!
                                                     Familjen S

ÅRETS JULKLAPP (är inte din mamma)

På riktigt. Gör något som faktiskt är riktigt vackert i jul. Det här är fina grejer och tänk vad ypperligt när du kan säga till dina nära och kära att du i deras namn har skänkt en slant till en redigt bra grej. JA VAD BRA <3!!!!

Det handlar om Las Acacias som är en socio-pedagogisk verksamhet i Montevideo i Uruguay. Jag har själv varit där och de gör ett förbannat bra arbete. Det är ett daghem som ligger i en fattigare del i huvudstaden och nu behöver de pengar till renoveringar av byggnaden.
Snälla. Läs här och var sen en god människa.

Bidrag ges till: Swedbank: 8105-9, 923740367-1 (Märk talongen med ”Abuelo Oscar”).
De vill gärna att ni skickar ett mail till föreningen om ni satt in pengar för att kunna hålla er uppdaterad om hur arbetet går: centrolasacacias@montevideo.com.uy 

En stödkampanj för Las Acacias socio-pedagogiska verksamhet i Montevideo

Föreningen Las Acacias har nyligen firat sitt 20-årsjubileum som socio-pedagogiskt alternativ för fattiga barnfamiljer i Montevideos utkant. Detta projekt som började som ett mindre biståndsprojekt i Sverige har tack vare en professionell personalgrupp, frivilligt arbete och ett kontinuerligt driftsstöd från Montevideo kommun framgångsrikt utvecklats till en erkänd och effektiv verksamhet för socialt utsatta barn och deras familjer i bostadsområdet Las Acacias. Den 8 september skrev föreningen ett nytt avtal med socialdepartamentet för att ytterliggare bredda verksamheten till att omfatta även direkta sociala insatser till personer och familjer som är i behov av sociala stödaktioner. Projektet inbegriper även kulturella aktiviteter för hela den lokala befolkningen i området. Med dessa två projekt blir den ideella föreningen Las Acacias ett starkt kort i kampen mot isolering, utslagning, kvinnovåld, fattigdom och kulturell utarmning. Sedan verksamheten inleddes för drygt 20 års sedan har föreningen inte haft några pengar till att rusta upp och underhålla lokalerna som i huvudsak använts för förskoleverksamheten.

Med det nya projektet kommer lokalerna att pressas ytterliggare. De kommunala och statliga samarbetsavtalen ger tyvärr inga bidrag till sådana ändamål.

Föreningen går därför ut med en inbjudan till personer och organisationer i Uruguay och Sverige att delta i en insamlingskampanj för lokalernas upprustning. Vi hoppas att det finns ett intresse att bidra med en engångssumma på 500 kronor, eller om man så vill, vid flera tillfällen under kampanjtiden som vi satt från den 1 september 2012 till den 1 februari 2013.

Historik

Projektet började i Sverige som en ide och initiativ bland uruguayska flyktingar och solidariserande svenskar som efter demokratins återinförande i Uruguay på ett konkret sätt ville bidra till att stärka demokratin och samtidigt bekämpa fattigdom och utslagning bland fattiga barnfamiljer i Montevideo. Genom stöd från SIDA och ett effektivt insamlingsarbete från en arbetsgrupp i Göteborg kunde projektet starta i egna lokaler 1991 under namnet ”Centro Preescolar Las Acacias”, som också är namnet på den ideella förening som driver projektet. Idag går förskolan under det mer populära namnet ”Abuelo Oscar” till minne av den bortgångne och oerhört omtyckte kocken med samma namn.

Strax innan stödet från Sverige upphörde 1993 hade Montevideo kommun fått upp ögonen för projektets pedagogiska innovationer och sociala värde för lokalbefolkningen i ett välkänt s.k. problemområde. Kommunen beslutade därför att garantera driften genom ett kontinuerligt stöd för att täcka kostnaderna för barnens måltider och personal. Idag har förskolan ett arbetslag på sju personer som arbetar med drygt 50 familjer och 70 barn. Trots en stark vänsterregering och en längre tids stabil ekonomisk utveckling i landet består de stora klasskillnaderna och utslagningen av stora delar av befolkningen. Fattigdom och utslagning har i Montevideo koncentrerats till vissa geografiska områden där en informell kultur av flera generationer näst intill isolerats från ett integrerat och fullvärdigt medborgarskap. Regeringen har nyligen inlett olika sociala pilotprojekt för att söka hitta fram med förändrande insatser som å ena sidan kan integrera befolkningen i samhället och samtidigt försäkra de allra fattigaste ett minimum av rättigheter till ett värdigt liv. För dessa insatser vänder man sig till erfarna och beprövade civila organisationer som utförare. Centro Preescolar Las Acacias har därför blivit ett intressant verktyg i den här politiken.

Centro Preescolar Las Acacias ”Abuelo Oscar”, Montevideo, Uruguay den 10 september 2012.

Dagens mys (eller inte.)

Fantastiskt. Fantastiskt! Herre gud vilken bra värld vi lever i! JAG ÄLSKAR ATT VARA KVINNA!

Jag hoppas ni uppfattade ironin i föregående mening. Det gäller det här med våldtäkt alltså. Jag har tänkt en del på det. Jag har tänkt på hur fördjävla svårt det uppenbarligen verkar vara. Jag läste lite om det här fallet till morgonteet tillexempel Ett nej är inte nog och sen fortsatte jag med den här: Nej är inte nog - killen måste fatta. Och mådde lite illa. Och kände mig hjälplös. För mig är det helt utomstående ointelligent att tro att man klarar av att göra motstånd eller att man STÄLLER SIG UPP OCH GÅR DÄRIFRÅN (Ursäkta, va? Okej, jag ska bara gå och skrika ut min frustration genom fönstret litet.) 
Jag har läst artiklar och sett dokumentärer där detta behandlas, typ om att det inte verkar vara "riktig" våldtäktssituation. Fy fan. Det är på kvinnans ansvar att bevisa att hon blev våldtagen. Inte att mannen (eller hennet, men alltså, oftast handlar det om en man) ska bevisa sig oskyldig. Tack så mycket för den ungefär. Tack för att jag är mindre värd på grund av att jag har råkat födas med en livmoder.

Böckerna du måste läsa

Carolina och Johanna tipsar om ungdomslitteratur:

• Harry Potter - ja, alla böcker och ja, det är ungdomslitteratur med stor portion intelligent humor och fint budskap. Och en fördjävlig tonårs-Harry. (men om man måste välja är givetvis The Prisoner of Azkaban bäst i sviten/ Carolina + Johanna. Alltså jag menar ju inte att boken där Harry är ett pubertalt jobbo är min favvobok! säger Johanna)
• Cirkeln och Eld (en tredje och avslutande bok är på väg!) - En svensk ungdomssensation som lyckas med konststycket att porträttera kvinnliga ungdomar och kombinera det med häxkonster.
• Alla har ett hungrigt hjärta - av Björn Sortland. En knepig och melankolisk liten historia som har ett fluffigt och sorgligt språk.
•  The Heralds of Valdemar - en serie om tre böcker av Mercedes Lackey. Fantasy med kvinnlig huvudrollsinnehavare som rymmer från ett förtryckande patriarkat och upptäcker att hon är en sjukt bra riddare som är grym på att slåss.
• His dark materials: The Golden compass, The Subtle knife, The Amber spyglass - av Philip Pullman är ett mästerverk med förunderliga vändningar, underbara personporträtt, ett släng av religionskritik och smart och högt tempo.
• A Little Love Song - av Michelle Magorian. Alla har väl redan läst fantastiska Godnatt Mister Tom från samma författare, men här har vi en ÄNNU BÄTTRE BOK som passar en aningen äldre publik. Två systrar evakueras från Londonblitzen till en sömnig kuststad över sommaren. De ska egentligen bo med en tant/förklade, men när hon får förhinder bestämmer de sig för att inte säga nåt till sin mamma och klara sig själva. Innan sommaren är över kommer båda ha tagit klivet över den där osynliga, läskiga och underbara gränsen som skiljer flickor från unga kvinnor.
• Tuck Everlasting - Natalie Babbitt. Denna korta lilla juvel påminner i vissa avseenden om ökänt populära mes-vampyrpekoralet Twilight. I båda böckerna trillar hjältinnorna på odödliga familjer som håller sin hemlighet bevarad så gott det går i skogar. Men där slutar likheterna. Medan Bella tar olympisk medalj i tveksamma beslut och vidhåller att det viktigaste i livet är att ha en snygg pojkvän, så lär sig Tuck Everlastings Winnie om vad det innebär att leva - och vikten av att kunna dö. 
• Momo eller Kampen om Tiden - av Michael Ende. En allvarligare sorts Pippi Långstrump-karaktär hjälper invånarna i staden genom att bara lyssna på dem. Men så dyker de grå herrarna upp och börjar övertyga alla om att spara tid, och plötsligt hinner ingen komma och prata med Momo längre. Otroligt bra och filosofisk barnbok.
• Den första gång jag såg dig... spydde du i mina skor. En bok som börjar så kan aldrig anses som något annat än fantastisk. Kort bok om en punkare och en brat som blir kära. Av Katarina Kuick.
• Ett hål om dagen - av Louis Sacher. Den dök upp i mellanstadiet då den där "nu ska alla barn läsa mer böcker så vi har ett urval böcker som ingår i en form av bokcirkel och sen får alla barn/ungdomar i Sverige läsa och rösta fram sin favorit" och jag läste typ allt som var med. Det innebär att jag även läste böcker som "Du! Hittar rytmen" som kunde har förstört mitt bokintresse för all framtid och alldeles för många böcker om flickor som blev våldtagna men så läste jag denna. Den är briljant och så otroligt märklig. Den beskriver en släkthistoria som börjar med en ung grabb som hamnar i ungdomsvård på grund av ett par förflugna jympaskor och tvingas gräva hål i någon form av amerikansk öken. Det är så bra! Läs läs läs.

Alltså det finns SÅ MYCKET MER. Men ni kan ju börja med dessa. Lycka till!

Böcker, a love story. Här: bloggerskorna som Yngre på The Winding Stair Bookshop i Dublin.

Carolinas bibliofila läggning manifesterades tidigt...

...  och sen gick det som det gick.

"Är du lönsam lilla vän?"

Mina undeskönt smarta bloggkollegor presterar smartheter och konst på löpande band. Jag själv gör inte så mycket alls. Det är lite middagsbjudning där, lite skoskav här, några borttappade läppstift och genomläsning av 300 sidor och relationer mellan chefer och medarbetare. Ibland slår jag på stort och tittar på televisionen och är en vanlig människa. Ofta blir jag så matt att jag inte orkar uppehålla mig en längre tid. Det är då jag vänder mig till böckerna. UNGDOMSBÖCKERNA.
Jag vill göra klart att denna genre får utstå oförtjänt mycket kritik om att inte vara "riktig" litteratur, att inte presentera något annat än klichéer av unga människor och deras tankar och sätt att vara, DET ÄR JU NÄSTAN SVULSTIGT VAD MYCKET KÄNSLOR!

Det må vara mycket känslor men det är mycket känslor när man är yngre. Framför allt när man är tonårsyngre. Säga vad man vill om osnutna ynglingar men det sker ju så mycket i den arma kroppen denna tid. Hormonerna står upp i halsen på en, du är dömd redan innan du hunnit öppna käften, din kropp går igenom någon form av okontrollerbar metamorfos och sväller och rinner iväg och avger både vita och röda vätskor och mitt upp i allt detta förväntas du veta vem du är och våga visa upp dig och leverera resultat. Jag önskar mig icke tillbaka till denna tid, tack så mycket.

Men jag återkommer till denna tid om och om igen i mina ungdomsböcker. Jag är helt fascinerad. Det är en sårbar, vacker och fruktansvärd tid som öppnar upp för tusen och en natt av romaner. Självklart finns det litteratur från denna genre som är värdelös. Men det finns det ju ta mig tusan i "vuxenlitteraturen" också! (*hint hint* Camilla Läckberg...)
Ge den en chans, slå upp en ungdomsbok och bli klok. Jag ska försöka göra en lista. Jag tar hjälp av Carro. Carro är expert på ungdomslitteratur så gör vi listan tillsammans. Det blir så mycket bättre då! När vuxna kvinnor gör saker tillsammans.

GRATTIS MOONY

Jag härmas ok. Helt oinspirerat beteende men THE LOVE IS REAL OK.

Idag fyller min bästis Ellinor, denna beautyful young idiot, 25 jävla år. TACK FÖR NIO ÅR AV ÄVENTYR, MYS OCH MAGI GÖMMAN.

Nu ska jag gå och fira denna nationella högtidsdag genom att äta tapas och häva DRANKS med min prinsessa. Här är känslan:

GRÖÖÖLLBLÖG!

Okej det här är en bild ifrån förra sommaren, men den passar bra ihop med hur jag känner mig idag: GRÖÖÖLLBLÖG!

Nu ska jag försöka få igång min hjärna igen.

Stephen Fry, jag vill föda ditt barn!

Men jag vet inte hur jag ska säga det till dig. I en sång hade nog varit bäst men tyvärr är jag inte tillräckligt musikaliskt för komponera en. Som tur är har Molly Lewis redan gjort jobbet. Skulle det inte funka med henne är jag gärna näst på tur.

En inte alltför avlägsen framtid

Jag satte mig ner med ett block och en penna i sängen för att rita det första som kom in i huvudet. Kanske längtar mitt undermedvetna efter lite bättre väder?

Monster i magen

Sådana här bor i min mage idag. Får se ifall jag kan blidka dom på något sätt, kanske gillar dom god ost? Det gör i alla fall jag. Håll tummarna för att det funkar.

Meet me by the vending machine

Vissa saker får mig bara att känna nu nu nu och så slår hjärtat i supermansnabbhet i några intensiva sekunder och då är det som om man kan andas in hur mycket luft som helst och lukter blir till dofter och allt blir mjukt och luddigt så där som det blir när man sluter ögon ofrivilligt på grund av trötthet, trötthet efter att ha läst i en bok alldeles för länge natten före, suttit uppe och pratat eller bara rört sig vidare och vidare och haft svårt att sluta och så ryser man lite längs ryggraden och alla människor blir helt plötsligt vackra på ett obeskrivligt sätt och sen trampar man iväg på cykeln i överljushastighet och inget kan någonsin stoppa en.

Jag tror på mirakel. Var är du ifrån sexiga sak?