GRATTIS MOONY

Jag härmas ok. Helt oinspirerat beteende men THE LOVE IS REAL OK.

Idag fyller min bästis Ellinor, denna beautyful young idiot, 25 jävla år. TACK FÖR NIO ÅR AV ÄVENTYR, MYS OCH MAGI GÖMMAN.

Nu ska jag gå och fira denna nationella högtidsdag genom att äta tapas och häva DRANKS med min prinsessa. Här är känslan:

Happy birthday to you!

En födelsdagshyllning till min älskade Elli.

Grattis baby!

Födelsdagspussar// Johanna

Zoom!

I tidig födelsedagspresent fick jag en ny skärm av mina ömma föräldrar. Den nya skärmen löste en del av mina färgproblem så nu får jättegiraffen som slåss mot Godzilla komma upp här. ZoomZoomZoom! (Så tänker jag att krympstrålen låter).

FYI

Jag vill bara uppmärksamma er på att om man söker på mitt fullständiga namn på Google dyker denna bild upp bland de tio första:



Det är så jag rullar.

Dagens Harry Potter-iakttagelse

Det är vetenskapligt bevisat att Harry Potter and the Prisoner of Azkaban är världens bästa bok. Den är helt enkelt perfekt. Dessutom är hela serien om pojken som överlevde världens bästa serie i en rad genrer (exempelvis boarding school, äventyr, ungdomslitteratur, magiska världar, generationsromaner, epos och klassiker för att nämna ett axplock). Alltså är det inte alls underligt att trion bakom bloggen du just nu läser har ägnat oräkneliga timmar åt att läsa, läsa om, analysera och diskutera denna magnifika boksvit. Och trots 12+ år av denna ärofyllda sysselsättning så slås i alla fall jag ständigt av nya aspekter. Här är min senaste:

Varför är så många karaktärer i Harry Potter ensambarn?
De jag kan komma på utan ansträngning:
Harry
Hermione
Neville
Draco
Snape
Voldemort
James Potter
Dudley
Luna
Voldemorts pappa (?)

Sen finns det massvis av småkaraktärer (och endel större) vars syskonstatus aldrig nämns. Men håll med om att det är överhängande många bärande karaktärer som inte har några syskon. Statistiskt ohållbart säger jag! Om man jämför med de bärande karaktärer som har syskon så kommer ju familjen Weasley såklart dra upp snittet, men de är ju också freaks eftersom de är sju syskon i samma familj. Andra karaktärer som har syskon:
Dumbledore
Lily Potter
Sirius Black
Tvillingarna Patel
Fleur
ehhh Voldemorts mamma

SKITSVÅRT att komma på. Det känns som att det oftare är fastlsaget att en karaktär INTE har syskon än att en har det. Vad är då betydelsen av detta? Jag vet inte. JK Rowling har själv typ två syskon tror jag, så inget sånt. Att Harry är ett föräldralöst ensambarn är inte otippat, det finns en lång tradidtion av den sortens hjältar i litteratur och sagor (se Charels Dickens, Atrid Lindgren, bröderna Grimm etc). Men att så många karaktärer i ett såpass stort och detaljerat persongalleri är klassificerade ensambarn? Var Rowling bara för lat, undrar man? Eller tänker hon sig att de flesta har syskon som är så obskyra och tråkiga att de inte förtjänar att nämnas, men att en status som ensambarn säger såpass mycket om en person att det tillför till berättelsen att poängtera det varje gång det är så?

*kanye shrug*

I'm fucking Matt Damon.

I'm fucking Matt Damon.

Matt Damon as Humpty Dumpty in a 1989 high school play.

http://www.thisisnotporn.net/2012/05/29/matt-damon/

Äran och hjältarnas land

Sverige ute, Danmark ute, Irland ute. Nu står vårt hopp till Tyskland (och lite La France, för husfridens skull).

Mesut <3

Existens javisst!

I dag insjuknade jag i någon lättare form av förvirring och olust. Dessutom är min hud torr som fnöske.
Så här såg det i alla fall ut: 











Har nu börjat gå över och ersatts av sömnighet. Avrundar denna dag med att ha på tvapparaten (någon otroligt snorig dansfilm med hon som spelar den arga tjejen i True Blood och jag kan inte sluta titta! Kommer säkert börja att gråta i slutet.), samtidigt som jag på svag volym lyssnar på Stephen Fry som läser Harry Potter 7 och så jag ligger i sängen med rena lakan för jag tänkte att lukten av tvättmedel gör alltid gott.
Godnatt.




Antagligen är jag bara hungrig.

GAL I GOT DA RIGHT TACTICS 2 TURN U ON

Hej bokbloggen! Här är två grejer jag läst på sista tiden och vad jag tyckte om dem:

Ur Robert Redford-versionen från 70-talet. Daisy super i klädsam strassmössa.

The Great Gatbsy av F. Scott Fitzgerald
En klassiker, speciellt i amurrca där den betraktas som en hörnsten i den inhemska kanonen. Fitzgerald skriver om sin egen tid: den dekadenta "förlorade" generationen som festar bort sina liv i väntan på nästa världskrig. Varje generation vill gärna tro sig vara de mest förtappade storsuparna som världen skådat. Men om Jay Gatsbys flerdagarspartyn på Long Island är något att gå på så känner jag att vi på det nya 10-talet aint got nothing on the jazz age.
Självklart hanldar boken om mer än bara champagnefontäner och flappers som badar i poolen med paljetterna på. Längtan utan att ha något att längta efter, disillusion och den förblindande jakten på Den Amerikanska Drömmen förkroppsligas i en samling tragiska, rika idioter. Språket är gnistrande. Hel klart värd bok. Läs den! Det går ganska fort.

Det är mannen på bilden som har skrivit boken. Jag vet dock inte vad det står, jag hade IG-varning i franska.

Främlingen av Albert Camus
Jag hade gett denna nyöversättning titeln "No1curr". Inte för att ingen bryr sig om boken (alla jag känner älskar den) utan för att det summerar hela handlingen och huvudpersonens inställning till allt. Sin mamma, sin flickvän, sig själv, hela sitt jävla liv. Han verkar ha det ganska gött ändå, han bor i Algeriet, åker och badar hela tiden, går på bio, dricker vin. Men han bara BRYR SIG INTE. Vad för sjuka grejer som än händer så är han helt "... no1curr". Lite aspig, men inte riktigt. OTOROLIGT provocerande i sin likgiltighet. Men! Eftersom den här boken är en typ övning i existensialism och ska utforska det mänskliga och sånt så är det MENINGEN att du ska tycka så, för sedan vänds det på steken och de karaktärer som börjar hetsa om hur likgiltig vår hjälte är blir de störiga. Camus rycker under mattan och bara "ha! vad tycker du egentligen? får man vara såhär bedövad mot allt? finns själen? vem bestämmer vad som är moral? va? VA?"
Bravo, Albert. Men jag skulle kalla detta långnovell och inte roman. Och det är ju inte direkt mysläsning. Men kör för fan, låt din hjärna bli messed with av en klurig fransos.

Jag hade tänkt skriva om en annan bok som är så jävla bra att jag långsam-läst den i typ nio månader för att den inte skulle ta slut, men den förtjänar fan sitt eget inlägg. Dessutom är den OMG inte skönlitterär! STAY TUNED.

GRÖÖÖLLBLÖG!

Okej det här är en bild ifrån förra sommaren, men den passar bra ihop med hur jag känner mig idag: GRÖÖÖLLBLÖG!

Nu ska jag försöka få igång min hjärna igen.

To the next level

Jag nådde i helgen en helt ny nivå av matnörderi - laga avancerad kvällsmat OCH titta på matlagningsprogram samtidigt.

Jag vill bara att ni ska veta.


Gå nu och grilla en hel makrill som du fyller med färska lagerblad, citronskivor, vitlök, salt och peppar och serverar med färskpotatis som du vänder i olja och smält smör blandat med färska örter. Släng gärna ihop en sallad på grönsallad och grillad zucchini över vilken du ringlar en tahinidressing med citron och apelsin.

Sov gott!

En liten tant som vill ut

Inuti mig bor det en liten tant som vill ut. Idag släppte jag ut henne i affären. Jag köpte sill och potatis till middag och lät även två exemplar av sådana där sunda trevliga tidningar som bara tanter får köpa slinka ner i korgen. På hemvägen drog jag på Big Pimpin' i lurarna och kände mig precis såhär:

B e a u t i f u l

När man inte kan sova kan man kolla på folk som dansar. Det här är ett exempel från min gårdagskväll.