Ingen jävla inledning: ALLA SKA LÄSA JELLICOE ROAD AV MELINA MARCHETTA. Jag vet att jättemånga redan gjort det, speciellt folk i Austrailen. Där har nog alla läst den. Där är den rena Sandor Slash Ida i den meningen, FAST BRA ISTÄLLET FÖR JÄTTEIRRITERANDE!
Jag har vetat om denna lilla guldskatt ett tag från flera tipsare, och jag har haft den i min ägo sedan bokmässan i höstat. Men eftersom jag alltid har 5 böcker halvt på gång och 400 böcker som jag köpt och inte läst och 13 böcker i min kundvagn på Adlibris så blir det ibland liksom inte av att man råkar börja på, så att säga, RÄTT BOK förens efter ett tag. Ibland tar det flera år. ANYWAY.
On the Jellicoe Road, som den heter i original, är en australiensisk ungdomsbok. Den har fått pris både på hemmaplan och i USA när den släpptes där år 2009. Hemma i Svedala ges den ut av det eminenta förlaget X-publishing. Den ska, enligt internet, typ kanske bli film. Författaren har i alla fall skrivit ett filmmanus. (obs att detta sista gör mig mer nervös än exalterad då jag minns hur det gick sist de filmade en australiensisk ungdomssuccé LEX IMORGON NÄR KRIGET KOM åh gud denna katastrof)
SÅ VAD ÄR GREJEN MED JELLICOE ROAD? Det ska jag tala om. Detta är ett så extremt bra exempel på varför ungdomslitteratur är en fantastisk genre. Känslorna svallar och sviktar, kasten mellan humor och djupaste sorg är tvära, ingen har någon jävla karriär som måste avhandlas i texten - man går rakt på pudelns kärna, det som alla böcker egentligen handlar om: LIVET. Här i klassiska teman som vänskap, kärlek, svek, längtan, minnet, ödet, tiden som en cirkel eller en liggande åtta som ständigt påverkar sig själv både framåt och bakåt.
Taylor Markham bor på en internatskola utanför en sömnig pyttestad på landsbygden. Hennes mamma släppte av henne på ett 7-eleven när hon har 11 år och drog sin kos, och sedan dess har Taylor försökt hantera sig själv och sin plats, eller icke-plats, i världen. På skolan rasar ett treenigt, strategiskt gerlliakrig mot ungdomarna som bor i staden Jellicoe och kadetterna som militärtränas en bit därifrån. En viktig person för Taylor försvinner iväg, oförlåtligt, och en annan person dyker upp igen. Lika obönhörligt som oundvikligt driver dessa två händelser Taylor ut på en fruktansvärt krävande men katharsisk resa.
Denna bok fick mig att gråta på ett tåg mellan Stockholm och Göteborg. Men den fick mig också att skratta högt många gånger.
Köp den i julklapp till dig själv. Varsågod. God Jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar